Varför valde TT att träffa just Elizabeth Loftus?

”Rättsstatens vänner” är inte att leka med. Dessutom kopplade till den auktoritärt självömkande papparättsrörelsen som bakom sig verkar ha en hel hord med våldsamma och incestuösa fäder som utsatts för ”falska anklagelser”.

Samtidigt som det är ett faktum att nästan inga förövare av våldtäkter och kvinnomisshandel döms. De begår sina brott utan påföljd för det mesta.

Bevisningen är ju så ”krånglig” när ord står mot ord och det alltid bara är mannens man tror på. Kvinnor och barn ska hålla käft och ta stryket, som äger rum bakom murarna till hemmet som är pappans borg och kvinnans och barnens fängelse.  

Man undrar därför vilken tumme Ingrid Carlqvists Dispatch International och Contramedarbetaren Patrik Nyberg har med TT?

Det ser inte riktigt ut som en slump att TT valde att träffa just ”minnesforskaren” Elizabeth Loftus, av alla de psykologer och experter som det måste ha funnits att välja mellan på den Europeiska psykologikongressen som i år hölls i Sverige. Särskilt inte då det sker samtidigt som Dispatch International och Patrik Nyberg försöker legitimera PAS-förespråkaren Lena Hellblom-Sjögrens indragna  titel ”Barnets rätt till familjeliv” samt ta ära och heder av författaren Anna-Karin Granberg.

Loftus är inte vilken ”minnesforskare” som helst, utan en som använt sig av högst dubiösa metoder som varit föremål för rättslig prövning ett flertal gånger i USA, i sin Gardner-nära forskning om ”falska minnen”, som skulle kunna betecknas som en slags inom-familiär, privatiserad form av historierevisionism. Loftus är inte heller opartisk, då hon varit nära knuten till  organisation i vilken föräldrar som blivit anklagade, och även dömda för sexuella övergrepp mot sina barn dväljes, FMSF, False Memory Syndrome Foundation, i vars advisory board även pedofilkramaren Ralph Underwager initalt dvaldes.

”– Vi måste vara medvetna om att inte allt vi minns är sant och korrekt. Små misstag kanske inte spelar så stor roll, men stora kan få förödande konsekvenser, säger Elizabeth Loftus, en av världens mest kända minnesforskare, när TT träffar henne på Europeiska psykologikongressen som i år hålls i Sverige.

På senare tid har hon forskat kring om det går att få folk att bli hälsosammare genom att ändra deras minnen”

Hennes forskningsresultat om ”false memories” i fall av sexuella övergrepp och barnmisshandel är också motsagda av traumaforskningen sedan decennier.

När det så kom ytterligare ett fall i USA som vederlade Loftus ”teorier” om ”falska minnen”, så anställde hon en veritabel klappjakt på den anonyma informanten i den forskningsstudien, i form av smutskastande uthängning.

Etiskt synnerligen oacceptabla metoder, som innebar att Loftus, tillsammans med den dubiösa lobby hon jobbade åt, offentliggjorde personuppgifter i forskningsstudien ”Jane Doe” utan att inhämta medgivande från vare sig informanten i fråga, eller den forskare som utfört studien som kullkastade Loftus ”resultat”:

“In conclusion, I believe Loftus made several ethical breaches during her research and when publishing her study. The right to freedom of speech and academic debate does not allow for the kind of ethical breaches that were made. The violating of Jane Doe’s confidentiality without her written consent around such a sensitive issue appears to have been unnecessary and inappropriate.”

Elizabeth Loftus och hennes kumpaner i papparättslobbyn menade dessutom, att det vore ett brott mot deras rätt till ”yttrandefrihet” att hindra dem från att identifiera och offentliggöra avidentifierade personuppgifter om sårbara informanter i forskningsstudier, med andra ord försvarade denne diplomerade forskare ett fullständigt hårresande oetiskt och ovetenskapligt förhållningssätt:

”In essence, the Defendants suggest that their right to free speech grants them the right to collect confidential data from a research subject and use that information in publications and public presentations without the subject’s consent.”

Loftus’ sätt att bortförklara väldokumenterade bortträngningsmekanismer är ungefär lika ”vetenskapligt”.

Daubert Frye critique – Lost in the mall – quote: ”For example, any attempt to use the ”lost in the mall” study to prove or disprove that a person is telling the truth about sexual abuse should be unsuccessful simply because memories about getting lost in a mall have nothing to do with memories of being sexually or pysically violated”.

Det för också osökt tankarna till den legitimerade psykologen Lena Hellblom-Sjögrens (dock nu utesluten ur Psykologförbundet) dubiösa forskningsfinansiering och högfärdiga hänvisningar till sin doktorstitel i sammanhang som har med barn och psykologi att göra, trots att hennes doktorsavhandling handlar om arbetarrörelsen.

Traumaforskare världen över bevittnar dagligen faktumet att offer för våld och övergrepp, särskilt gäller det offer för sexuella övergrepp i barndomen, borttränger sina minnen av övergreppen, många år kan bli tomma fält för alltid raderade.  Istället sätter sig minnena ordlöst i kroppen på olika sätt, leder till självdestruktivitet, missbruk eller utåtagerande beteenden och långvariga, återkommande depressioner.

Detta är ett faktum som mest utmärkande gäller de barn som utsatts för våld och övergrepp av de, som är satta att skydda dem, det vill säga de egna föräldrarna eller andra närstående. Självfallet raseras allt förtroende och barnen måste hantera skräcken och terrorn som det innebär att fortsätta tvingas växa upp med förövarna, genom att helt enkelt stänga av, ifall samhället inte lyfter bort dessa förövare från barnets omedelbara närhet, vilket samhället i princip aldrig gör, utom möjligen när katastrofen är ett tortyrfaktum, som i fallet Frizl, eller Vetlandaflickan.

”Children and adolescents abused by trusted caregivers and authority figures cope by using a variety of psychological mechanisms. A common means of dealing with the horror of such abuse is to try and push it out of awareness – especially when secrecy is demanded by the adult and the incident elicits fear and shame in the child.

Although most children remember their abuse all too well, in some severe cases a child may develop ”dissociative amnesia,” or memory loss for important aspects of the trauma. This allows the child to maintain relatively normal functioning while avoiding feelings too painful, overwhelming and confusing to be processed. For some, memories and feelings may emerge at a later date. – – –

In 1989, Frank Fitzpatrick, 38, spontaneously recovered memories of abuse by his parish priest which took place when he was a 12-year-old altar boy. Fitzpatrick was able to find plenty of corroboration for his memories because the Massachusetts diocese had been aware of Father Porter’s pedophilic activities and sent him for treatment. Moreover, when confronted, Porter admitted abusing Frank along with dozens of other children.

By 1993, 100 other victims had come forward and Porter pled guilty to 41 counts of child molestation. Almost 20% of Father Porter’s victims reported experiencing total amnesia for the abuse until widespread publicity prompted the recall of explicit memories.

This delayed retrieval of traumatic memories experienced by some victims of priest abuse has been recognized for nearly 100 years in combat veterans. When found in soldiers, society accepted the concept of traumatic memory loss without major difficulty. However, its discovery in sexual abuse victims resulted in a well-organized backlash by some of the accused and their supporters. Their claims that recovered abuse memories are really ”false memories” implanted by therapists caused the issue to become controversial.”

Svenska Dagbladet Minnet – både otäckt och spännande Sanningen om Papparättsrörelsen ”Mamma kommer att bli jätteledsen om du berättar” Anna-Karin Granberg Viktig text om PAS Monica Antonsson Jag kan inte tycka ett dugg synd om Thomas Quick  Slutpixlat Hallå Exponerat, var tog ni vägen? Har ni somnat?  Resume AD stämmer Dispatch International  Sveriges Television Formgivare stämmer Dispatch International  Researchgruppen Pedofildömd fortfarande bakom Exponerat   Göteborgs fria   Sanningen om papparättsrörelsen Papparättsrörelsen och den svenska nazismen Dagen Pedofilhärva i finländsk kyrka växer  Göteborgs-Posten  Metro Läkare misstänks ha filmat övergrepp Wikipedia – Tönder-fallet  BT Därför är Bornholm värre än Tönder-fallet Svenska Dagbladet Tystnad om övergrepp blir rättssak Svenska Dagbladet Kidnapparens offer skrev dagbok  Expressen Stor grooming-härva i Malmö

Länkar om Elisabeth Loftus och hennes samvetsoömma ”forskningsmetoder”:

http://leadershipcouncil.org/1/tm/pr.html

http://leadershipcouncil.org/1/lg/taus.html#overview

http://www.constantinereport.com/uk-pedophile-network-child-murder-linked-to-margaret-thatchers-tories/

http://ritualabuse.us/research/memory-fms/the-alleged-ethical-violations-of-elizabeth-loftus-in-the-case-of-jane-doe/

http://ritualabuse.us/research/memory-fms/quotes-elizabeth-loftus-phd/

Psyciatric Annals – not sure peer-reviewed http://wendymurphylaw.com/LOSTINTHEMALL.pdf

SCUM-manifestet – en kritisk jämförelse

Dessa extrema papparättsförespråkare med Pär Ström och Billing i spetsen upprörs mer av att Solanas text spelas än över de autentiska mordhot som riktas mot skådespelerskan som spelar den.

Vi genomsyras för övrigt av en mansdominerad våldskultur – och har gjort i hundratals år, i vars kulturalster kvinnor smutskastas, bedras, våldtas, mördas, jagas, förföljs, hotas och lemlästas oavbrutet. Ta bara operan Carmen. Där knivmördas den kaxiga tobaksarbeterskan efter att hon haft mage att vara – otrogen! Det är en utdragen dödsscen.

I de moderna krigen våldtas kvinnor och barn systematiskt också i verkligheten, ett våld som har fått så storskaliga proportioner att generationer hotas av psykiska effekter som lamslår hela länder för decennier framöver.

Och så kommer denna genomfalska och själv högst vålds– och våldtäktsapologetiska papparättsrörelse med nazistisk anstrykning, och upprörs av en (1) litterär text, som för att visa på ”normen” vänder den upp och ner – likt Gerd Brantenberg satiriskt gjorde i boken ”Egalias döttrar”.

De manifest som borde uppröra dessa plötsligt så anti-våldsaktivistiska papparättsrörelsens fanbärare betydligt mer är till exempel Anders Behring Breiviks manifest för han mördade över 70 socialdemokratiska ungdomar och barn, och hans motiv, som han tydligt förklarade i sitt illa hopkomna manifest var uttalat kvinnohatiskt. Han hatade socialdemokrater för att de försvarade jämställdhet mellan könen, därför skulle de mördas tyckte han. Sen gjorde han det också. Och det var bara några månader sen.

Pär Ström skriver till exempel om bloggaren ”Medborgare X” – som ursäktade Anders Behring Breiviks gärningar i ett blogginlägg benämnt ”Som man sår får man skörda”  – och rekommenderar denna blogg som en ”utmärkt anti-feministisk blogg”.

Pär Ström sitter som vanligt i Debatt och blåljuger och programledaren Belinda Olsson understöder honom moderligt i hans alltigenom historieförfalskande påståenden om den litterära verkligheten, som att det ‘aldrig skulle tillåtas att något lika mordiskt alster av en våldsbenägen man framfördes på teatern med stöd av skattepengar’. Att han överhuvudtaget inbjuds som ”expert” i frågan är för det första skrattretande, för det andra skrämmande för han vet mindre än en femteklassare om litteratur och teater.

Vi kan ta Jonathan Swift som exempel. Han skrev till exempel en satir i form av en politisk pamflett om att man skulle lösa hungerfrågan på Irland genom att äta upp de irländska barnen. Detta skrev han som ett hån mot de engelska makthavarna som sög ut ön och spred fattigdom och hunger omkring sig.

Eller Kafka – han skrev om en man som en morgon vaknade som skalbagge (”män är djur”). Detta efter att ha skrivit Processen dessutom – om en man som blir ställd inför rätta utan att få veta varför (vilken nesa).

Eller för att ta ett mer ekvivalent exempel – Markis de Sades texter som handlar om sadistiska övergrepp på kvinnor och barn, eller varför inte ett svenskt exempel Nikanor Teratologens ”Äldreomsorgen i Övre Kågedalen” som är full av sexism riktad mot kvinnor – den handlar om en pojke som tillsammans med sin morfar fördriver tiden med mord, våldtäkter, filosofiska samtal och fylla. Den blev unisont hyllad på kultursidorna och författaren blev prisbelönt. Han försvarade sin hatskrift med följande motivering:

”Orsaken till att jag skrivit den är för att fästa uppmärksamheten på det kärlekslösa samhälle vi lever i, lugnt och välordnat på ytan, men rovdjurslikt och sataniskt under den. Romanen var ett sätt för mig att driva ut demonerna för allmän skärskådan”

Det finns hundratals, ja tusentals exempel. Men när en (1)  kvinna skriver något liknande då blir män (som för övrigt själva hyllar extremt kvinnohatiska bloggare ) rasande.

Och nu mordhotas genast skådespelerskan som vågar ta sig ton genom att gestalta denna enda (1) litterära text, som inte är värre än vare sig Strindberg, Machiavelli eller Nietsche, som år ut och år in ges ut och spelas för skattepengar på våra förlag och teatrar.

Att Belinda Olsson dessutom står och förnekar en sån sak som att män är överrepresenterade som gärningsmän vid grova våldsbrott visar att hon ställer sig i rak motsatsställning till både Statistiska Centralbyrån, Brottsförebyggande Rådet och tusentals internationella studier, och istället går till försvar på historieförfalskarnas sida. De som förfasar sig över konstnärliga verk och inte låtsas om det som händer i verkligheten. Sluta ljug. Betydligt mer journalistisk heder än så har vi rätt att kräva för våra skattepengar!

Gubbar, skärpning! Dags att idka självkritik, minst sagt! Med ert utomordentligt snarstuckna beteende bekräftar ni att det som ni själva påstår inte existerar – patriarkatet – lever i högönsklig välmåga, och faktiskt aldrig haft det bättre än nu, på bästa sändningstid, ändå gnäller ni. Fanatiska gnällspikar, det är vad ni är. Snart tänder ni bokbålen, och ”liberalen” Cecilia hjälper er att gallra i bokbestånden vad som är ”lämpligt” att låta ”gymnasieungdomarna” läsa. De, som dagligen spelar World of Warcraft och you name it.

I en tid när vi har ”tempelriddare” på nära håll som för bara några månader sen massmördar över 70 socialdemokratiska ungdomar av politiska skäl och i samband med det massmordet publicerar ett manifest på nätet med ett uttalat kvinnohatiskt innehåll som grund (inget skådespel således) så är det ni som ska ta och tagga ner.

Det är istället hög tid att detta utbredda kvinnohat får moteld från teaterscenen. Anders Behring Breivik var inte ensam, han hyllade samma blogg – Fjordmann som ledande personer i Sverigedemokraternas ledning refererat uppmuntrande till.

Dagstidningarna har varit tvungna att stänga ner sina kommentarsfält för där står saker som får Scum-manifestet att blekna i jämförelse. Kvinnliga bloggare mordhotas dagligen, och mäns våld mot kvinnor ökar kraftigt, vilket även våldet mot barn gör.

För inte längesen gjorde Teater Galeasen en uppsättning av alldeles autentiska samtida kommentarer från ”debattsidan” Flashback, fullt av besinningslöst hat mot kvinnor, som är att jämställa med hets mot folkgrupp.

Dessa texter framför de på teaterscenen för att visa hur det autentiska och dagliga kvinnohatet ser ut i offentligheten, precis just på de sidor den högerextrema papparättsrörelsen frekventerar, och de som ger uttryck för det understöds av bloggare som Pär Ström.

Det är också obegripligt att det inte ännu blivit bedömt som just hets mot folkgrupp, för kvinnor demoniseras allt mer groteskt hatiskt som lovligt villebråd.

Breivik hatade kultur som på något sätt ifrågasatte en alltigenom högerextrem världsbild och det enda partiet han sympatiserade med var Sverigedemokraterna.

Se: Papparättsrörelsen och den svenska nazismen

Länkar: Turteatern Succé för SCUMmanifestet 10 extra föreställningar /min rekommendation till Belinda Olsson – Filma föreställningen så att vi alla får se vad vi talar om GLÖM inte skicka särskild inbjudan till Pär Ström/ Rädda Barnen SCUM en viktig ungdomspjäs Se senaste Debatt Sveriges Television Debatt Förståeligt att Valerie Solanas ser män som djur Öviks Allehanda Belinda kan vi lita på Expressen Enögdheten manifesterad Svenska Dagbladet  – Det sjuder av uppläst hat Sveriges Radio Kulturnytt Tondöv debatt om Scum-manifestet /tack till Rabiatfeminism för länktips/ Sveriges Radio  – Flashback i kulturens finrum, Svenska Dagbladet Våg av näthat mot Turteatern, Utmärkt feministisk blogg – Lady Dahmer, Sveriges Television Debatt, Sydsvenskan Pang på spräckta myter Sydsvenskan Ursinnets ursprung  AB Scum pekar finger åt alla håll No Boy Toy Propaganda mot kvinnor Vad är en val på slottet Mig vs Pär Ström Sveriges Television Debatt Slumpen ska inte avgöra rättsskyddet /Låt bara  inte Pär Ström och papparättsrörelsen göra det, för då legaliseras brotten och kriminaliseras brottsoffren/ Sveriges Televsion Debatt Breivik borde ha fått berätta om sina motiv Genus-Nytt Mycket Fulspel under Debatt Genus-Nytt Läs här JO- och DO-anmälan av Turteatern  Avpixlat Turteatern och SCUM Kapitel 109 Dramatenskådespelare tar ställning för Turteatern (och mot verkligheten) Intressant Dramatenskådespelare stafettläser SCUM Turteatern Nu räcker det, Teater Halland Kulturbloggen Dramatenskådespelare stafettläser SCUM SVT Debatt Lars Vilks om SCUM som ‘avart‘ Stockholms Fria Scum på scen både skarp och spännande Tanja Suhina Jag har åsikter om en Debatt jag har sett  Sveriges Monica Antonsson Vissa saker är inte okej Television Debatt Det fattas fortfarande 70 miljarder per år i kvinnornas lönekuvert FI Västra Götaland Antifeminstisk hatvåg och kvällens SvT Debatt Geisha Q Män är djur Retur och Tur My name is Ström. Pär Ström Rabiatfeminism Galet Radical Bonsai En liten blogg till Pär Ström Om Debatt

PAS som diagnos i DSM-V skulle innebära patologisering och kriminalisering av brottsoffer

Varför är Richard Gardners ”teori” om Parental Alienation Syndrom/Parental Alienation  pseudovetenskap? (Gardners ”teori” går även under namnet Parental Alienation Disorder, Parental Alienation eller på svenska under förkortningen PAS, ”föräldraalienation” eller ”otillbörlig påverkan”.)

1. Richard Gardner som utarbetade ”teorin” gjorde det i ett kommersiellt syfte, utan hänsyn till vilka följder det fick för barn och mödrar, i vårdnadstvister där våld, dominans och sexuella övergrepp från mannens sida var anledningen till att kvinnan valt att separera från mannen.

Gardner försörjde sig som ”expertvittne” på förövarens sida i domstolarna. För att möjliggöra vårdnad och umgänge för våldsutövande och våldsdömda fäder utarbetade han ”teorin” om PAS. Hans ”expertvittnesmål” med ”teorin” om PAS som grund ledde följaktligen till att våld, hot och sexuella övergrepp mot barnet och mamman kunde fortsätta, och i många fall även förvärras.

Att detta blivit den direkta följden av användningen av PAS eller ”Parental Alienation” som ”diagnos” och bedömningsgrund i vårdnadstvister är lätt att belägga. Senast igår publicerades en amerikansk artikel av Peter Jamison i SF Weekly, ”Illegal Guardians – California Family Courts Helping Pedophiles, Batterers Get Child Custody”, där det också tydliggjordes:

”Attempts to curb the system’s capacity for enabling abusive parents have thus been perceived in the past as antimale activism. When state Assemblyman Jim Beall, a San Jose Democrat and chair of the Assembly’s Human Services Committee, introduced legislation in 2009 that would have banned the use of Parental Alienation Syndrome in California family courts, strong opposition from fathers’ rights groups helped doom the bill.”

I ett av de fall, som artikeln tar upp hade faderns hot om att döda barnet varit känt av domstolen genom att modern ansökt om besöksförbud och lämnat in bevis i form av skriftliga meddelanden i vilka mannen hotat döda barnet under umgänget om inte kvinnan gick tillbaka till honom.

Men dessa bevis hade bryskt nonchalerats av domstolen som lögner och försök från mammans sida att alienera barnet från kontakt med fadern med hänvisning till Richard Gardners ”teori” om PAS. Därför fick mannen fortsätta träffa barnet obevakat och det fick någon tid senare till följd att han verkställde sitt hot och dödade barnet.

Till och med Dr Phil har som sagt redovisat hur ”teorin” om PAS missbrukats i amerikanska domstolar och lett till att sju barn dödats av sina fäder när domstolen nonchalerat mammans larm om våldet som försök att ”alienera” fadern från barnen.

Situationen i Sverige har länge varit likadan, men här har införandet av PAS/PAD/PA (”föräldraalienation”) som bedömningsgrund i domstol osynliggjorts och papparättsrörelsens framgångsrika lobbyarbete har mörkats.

Barn har inget rättsskydd, det görs inga riskbedömningar, trots vad lagen säger, för påståenden om våld, eller till och med konstaterat våld, tolkas ändå som försök från moderns sida att utmanövrera fadern från vårdnad och umgänge. När barnen ropar på hjälp av samhället på grund av faderns våld och övergrepp, så är tolkningen att mamman utsatt barnen för PAS.

Det har lett till ett synsätt som legaliserar brott och illegaliserar brottsoffers mänskliga rättigheter, och till att det inte finns några omständigheter som kan förläna våldsutsatta barn och mödrar skydd från kontakt med gärningsmannen. Och det i sin tur innebär att våldsutsatta barn och mödrar inte har några mänskliga rättigheter. De får inte skydda sig från våld och övergrepp utan är utelämnade till kontakt med gärningsmannen, och därmed tvingade att leva under hot, under hela barnets uppväxt.

Mödrar och barn som utsätts för hot och våld tvingas till gemensam vårdnad och barnen till obevakat umgänge. Barn som lider av skador från våldet som pappan utsatt familjen för nekas hjälp. Många mödrar har dödats på grund av den kontakt som gemensam vårdnad och umgänge medfört.

När Aftonbladet redovisar hur många, är kritiken rasande från ivrarna för den destruktiva fadersmaktens återinförande. Detta är en attack för att demonisera män påstås det. Att dessa kvinnors liv spillts och att deras barn gjorts moderlösa är likgiltigt, istället uttrycks en fanatisk ilska över att deras död och hur den gick till påtalas. Papparättsrörelsen vill att morden förbigås med tystnad.

2. Ett annat exempel på att PAS/PAD/PA är pseudovetenskap kan man enkelt hitta genom att gå in och läsa på en hemsida som kallar sig för ”Familjerättssocionomernas riksförening”; en ”ideell förening” som nu lobbar ivrigt för att dels framstå som neutral och myndighetsliknande, dels framställa pseudovetenskapens PAS/PAD/PA/”föräldraalienation/ som redan allmänt vedertaget av svenskt rättsväsende och akademin , samtidigt som man i sammanhanget hänvisar till ”expertvittnet” och vittnespsykologen Lena Hellblom-Sjögren, som är allt annat än okontroversiell, vilket exempelvis framgår av Anders Brynges (Överläkare/Specialist i Barn- och Ungdomspsykiatri/Psykoterapeut/Fil kand i psykolog) kraftiga tillbakavisande av hennes artikel om PAS i Psykologtidningen ”Läs artikeln om PAS som en saga” (s 22) – citat:

”Eftersom begreppet saknar empirisk förankring är det oanvändbart juridiskt”.

På denna ”Familjerättssocionomernas Riksförenings” hemsida, som dessutom försåtligt försöker ge intryck av att organisera alla socialsekreterare anställda vid Sveriges familjerätter, trots att det är en ren PAS-propagandasammanslutning, skrivs trots det istället så här om Parental Alienation:

”Alienation är identifierat och studerat i 30 länder. Det finns 600 vetenskapliga referenser i ämnet. Det har beskrivits av ett stort antal oberoende forskare. . . Alienation är universellt accepterat bland socialarbetare, psykologer och familjerådgivare som arbetar med högkonfliktfamiljer. I ungefär 20-25% av högkonfliktfamiljerna förekommer alienation.”

Om ”Parental alienation” vore ”universellt accepterat bland socialarbetare, psykologer och familjerådgivare”, hur kommer det sig då, att Anders Brynge, överläkare i psykiatri, psykoterapeut med fil.kand. i psykologi och många andra med honom tillbakavisar det helt och hållet?

Och vad är det för försåtlig begreppsförvirring, att prata växelvis om ”parental alienation” och ”alienation”. Alienation är ett ord i svenska språket som i psykologisk och psykiatrisk litteratur används för att beteckna något som inte alls har med ”parental alienation”, ”föräldraalienation”, ”parental alienation syndrome” eller ”parental alienation disorder” med ursprung hos Richard Gardner, att göra överhuvudtaget.

Den ”revision” man påstått sig göra patologiserar likafullt primär anknytning och leder till ännu värre begreppsförvirring, otrygghet, rättsosäkerhet och misstänkliggörande av våldsutsatta mödrar och barn. Dess ”diagnoskriterier” är vidare direkt undermåliga.

Därefter kommer således rent löjeväckande redovisning av själva ”diagnoskriterierna” för hur ”parental alienation” yttrar sig, enligt William Bernets/Johnstons et al ”reviderade” version av Gardners ”teorier” om PAS, Parental Alienation (det är fortfarande samma kvackademiska smörja):

”Vanliga kännetecken hos barnet:

• hittar på ursäkter för att hindra/minska kontakt

• barnet själv önskar restriktioner av umgänget; vill uttrycka sina synpunkter direkt till domstolen

• Anklagelser om våld, missbruk eller sexuella övergrepp. Många av dessa anklagelser är reella. Alla är det inte. Om anklagelserna inte är sanna, kan fallet många gånger vara svårare än om de är det.

Vanliga kännetecken hos den förälder som alienerar:

• Försvårar umgänge och saboterar den andre förälderns tid med barnet. Påtalar exvis: barnet måste göra läxor, känner sig inte frisk denna dag, har planer med sina vänner, har planerat att sova över hos en kamrat. Ofta säger föräldern att den inte tänker tvinga barnet, det kan ju inte dra in barnet i bilen?

• Uppmuntrar när barnet avvisar den andre föräldern.

• Taktiskt spel för att störa barnets relation med den andre föräldern: lägger sig i telefonsamtal, diskuterar rättsprocess med barnet.

Vanliga kännetecken hos den avvisade föräldern:

• Återkommande stämningsprocesser. Kan både vara befogade och ej befogade.

• Kan påtvinga sig kontakt med barnet: via telefon, via mail eller genom att följa barnet.

• Kan vara oförmögen att kontrollera ilska.

• Kan ha brister i föräldraförmågan eller kapacitet till empati.

• Kan vara en ytterst lämplig förälder.”

Om barnet berättat att ”våld, missbruk eller sexuella övergrepp” förekommer och ”[m]ånga av dessa anklagelser är reella” så är det ju verkligen inte konstigt om barnet ”hittar på ursäkter för att hindra/minska kontakt” eller för den delen ”vill uttrycka sina synpunkter direkt till domstolen”. Vad skulle dessa ”familjerättssocionomer” själva  göra under sådana omständigheter? Och vilket beteende ser ”Familjerättssocionomernas Riksförening” istället som önskvärt? Att barnet snällt följer med och utstår mer ”våld, missbruk eller sexuella övergrepp”? Tydligen.

Resonemanget strider också klart och tydligt mot lagen, som grundmurat och otvetydigt stadgar att barnet har rätt att komma till tals i vårdnadstvister, och lika otvetydigt rätt att göra sin röst hörd där. Den domstol som inte efterföljer detta följer således inte heller lagen, varken intentionerna i dess förarbeten eller dess uttryckliga text.

Beskrivningen av den ”avvisade föräldern” är inte mindre skrattretande:

”Kan vara oförmögen att kontrollera ilska.” ”Kan ha brister i föräldraförmågan eller kapacitet till empati.” ”Kan vara en ytterst lämplig förälder.” ”Återkommande stämningsprocesser. Kan både vara befogade och ej befogade.”

Är man ”oförmögen att kontrollera ilska” så är man knappast en ”ytterst lämplig förälder”. Inte heller om man har ”brister i föräldraförmågan eller kapacitet till empati” [här blir det dessutom oklart menar de brister i föräldraförmågan OCH kapacitet till empati, eller menar de ”brister i föräldraförmågan och kapaciteten till empati”]

Man skiljer här inte heller på befogade och ej befogade stämningsprocesser, följaktligen inte heller hur de åtskilts, utan de framställs som likvärdiga ur kriteriesynpunkt. Oerhört märkligt resonemang som abslut inte kan ligga till grund för en medicinsk diagnos som skall inkluderas i DSM-V. Punktlist-formen i sig utgör ingen garant för vetenskaplighet.

De svepande och obegripliga ”kriterierna” gör dem högst ovetenskapliga som ”kriterier”. Olagligheten att patologisera ett barn som utsatts för ”reella” situationer med ”våld, missbruk eller sexuella övergrepp” och ropar på hjälp för det framstår även det helt oförenlig med Svea Rikes Lag samt internationella konventioner. Vad är det här för slags ”familjerättssocionomer”?

En sådan ”teori” vill nu den högerkonservativa och militanta papparättsrörelsen (Fathers Rights’ Movement) upphöja till erkänd medicinsk ”diagnos”.

Vad de i själva verket vill uppnå med detta, är en återgång till en diktatorisk fadersordning, nämligen den machoistiska fadersordning som man nu också upphöjer till norm i exempelvis Brasilien (och Spanien) där det inte längre är tillåtet att uttrycka kritik mot fadern i familjen. Gör en mamma det, så gör hon sig skyldig till ”PAS”. Vad det handlar om är kraftiga inskränkningar av kvinnans rättigheter.

Latinamerika är machoismens hemland, påven är där också den andliga fadern. En påve vars präster i skandal efter skandal visat sig utnyttja barn sexuellt, en påve som förbjuder preventivmedel trots att det leder till att HIV ökar, en påve som också förbjuder kvinnan att avbryta oönskad graviditet, även om graviditeten är en frukt av våldtäkt, mot barn, en påve som sist men inte minst förbjuder skilsmässa.

3. De reaktionära PAS-ivrarna över världen påstår nu också, att APA – American Psychiatric Association – mer eller mindre redan godkänt ”Parental Alienation” som vedertagen psykiatrisk diagnos i DSM-V, deras diagnosmanual som används av medicinsk personal över hela världen och vars nästa reviderade upplaga beräknas vara färdig 2013.

Men när man skriver in Parental Alienation, Parental Alienation Syndrome, Parental Alienation Disorder i sökfältet på deras hemsida får man fortfarande inte upp en enda träff. [2011-03-02]

Det enda som går att hitta är Parental Alienation som ett ”förslag” (proposal) från externa källor (outside sources). Dessa källor är den militanta papparättsrörelsen med konservativa förtecken som i åratal ägnat sig åt intensiv lobbyism för att få den här ”diagnosen” införd i DSM-V. De vill patologisera och kriminalisera brottsoffren och legalisera förövarna och brotten, med andra ord vända svart till vitt, och tvärtom. Det handlar också om ekonomiskt starka krafter, som är angelägna om att denna grovt cyniska marknad för ”expertvittnen” om PAS/PAD/PA nu ska öppna sig som en allt mer stabiliserad lukrativ födkrok.

Lika lite som i Sverige är nämligen de juridiska ombuden och dess ”expertvittnen” satta under lagens tillsyn. I USA krävs tillstånd för att få uppträda som juridiskt ombud, men dessa är uppenbarligen ganska lätta att få, och i fall om vårdnad och umgänge som räknas som det absolut minst attraktiva för lagvrängarna att befatta sig med, så utfärdas ofta tillfälliga sådana, innan personen går vidare i sin karriär.

I Sverige är det dock ännu värre. Vem som helst får uppträda som juridiskt ombud i svenska rättssalar. Advokatsamfundet har ingen tillsyn och personen behöver inte ens vara juridiskt utbildad.

Dessutom har regeringen ändrat reglerna om rättsskydd till brottsoffers nackdel. I civilrättsliga tvister, som vårdnadstvister är, finns inte någon rätt till rättshjälp, då rättsskyddet är borttaget. Man hänvisar till hemförsäkringen, som alla är skyldiga att ha. Samtliga försäkringsbolag har dock ett tak, som gör att en privatperson aldrig kan göra sin röst hörd mot ett företag, eller en arbetsgivare till exempel, utan måste då lägga sig direkt.

Det betyder också, med tanke på vad ”Familjerättssocionomernas riksförening” skriver om ”återkommande rättsprocesser” att barn kan likställas med en vara som kan köpas för pengar. Den som inga har förlorar tvisten eller får föra sin egen talan, och det i sin tur innebär att barnet inte garanteras någon rättssäkerhet alls, inte heller deras mödrar, ifall de inte är kapitalstarka, vilket de sällan är. Det reser allvarliga frågor om rättssäkerhet överhuvudtaget alls kan sägas existera för brottsoffer. I Sverige. 2011.

Källor: SF Weekly – Peter Jamison: ”Illegal Guardians – California Family Courts Helping Pedophiles, Batterers Get Child Custody, The American Society for Adolescent Psychiatry – Joe Kenan: ”About Parental Alienation and DSM-V”, Center for Judicial Excellence, Los Angeles Times: ”Child custody expert linked to llewd Web photos”, DN – Katolska kyrkans sexskandal växer, UNT – Barnen i kläm i vårdnadstvister, Barns fordringar, SR Verkligheten – Nämndemannen fortsätter sova, Familjerättssocionomernas riksförening inbjuder till Familjerättsdagar i Malmö 17 mars 2011 /För de som har möjlighet skulle jag råda till att närvara och ifrågasätta spridningen av Gardners idéer inom Socialtjänsten, då de strider emot vad lagen kräver när det gäller riskbedömning, se Socialstyrelsen Riskbedömningar i samband med utredningar om vårdnad, boende och umgänge (2007)

Läsning: Oxford University Press USA – Evan Stark: ”Coercive Control – How Men Entrap Women in Personal Life” (2009)

Länkar: Brottsförebyggande rådet, Regeringskansliet – Mot våld och förtryck, Göteborgs universitet, Regeringskansliet Debattartikel Birgitta Olsson: Italien har antik syn på jämställdhet, Regeringskansliet Debattartikel Erik Ullenhag: Hjälp oss respektera mänskliga rättigheter, Regeringskansliet Pressmeddelande: Mänskliga rättigheter i Sverige kartläggs, Regeringskansliet – Mänskliga rättigheter i fokus under en månad, UN Human Rights Council, Margot Wallström – ”Sexuellt våld mot kvinnor – historiens största tystnad”

Sammanfattning: Hur kunde det bli så här?

En bra början till ett bättre skydd för utsatta barn vore att se till så att inte pedofiler får vårdnad och obevakat umgänge, men sådana skyddsåtgärder har ju papparättsrörelsen satt stopp för då de istället sett till att indoktrinera hela rättsväsendet med den ökände pedofil- och incestförsvararen Richard Gardners ”teorier” om PAS.

Richard Gardner, som är upphovsmannen till ’teorin’ om PAS, var alltså en rättspsykiater i USA som uteslutande försörjde sig som välavlönat ‘expertvittne’ åt vårdnadstvistande fäder i tvister om vårdnad och umgänge. Många gånger anlitades han av dömda förövare. Han snickrade därför ihop en ‘teori’ som skulle möjliggöra att även förövare kunde få vårdnad och obevakat umgänge, ‘teorin’ om ”Parental Alienation Syndrome” – PAS, eller som det också kallas av den militanta papparättsrörelsen ”Parental Alienation Disorder” – PAD. I Sverige har papparättsrörelsen försökt mörka associationerna till Richard Gardner (då han var en uttalad försvarare av incest och pedofili) genom att döpa om hans ‘teori’ och idéer om PAS till ‘föräldraalienation’ eller ‘otillbörlig påverkan’.

Teorin går i korta ordalag ut på att man anammar synsättet att kvinnor och mammor som anmäler våld och övergrepp ljuger för att mota undan pappan – barnet utsätts då, enligt Gardner, för PAS, eftersom pappan därmed blir ‘negativt omtalad’ eller fjärmad från barnet. Problemet är ju bara att i de fall där det förekommit våld och övergrepp så är detta ju helt nödvändiga åtgärder. Ytterligare ett problem ifall man anammar detta synsätt är att ‘teorin’ leder till att mammor och barn misstänkliggörs ifall de berättar om våld och övergrepp, och blir då inte trodda, får därför inget skydd trots allvarliga hot och övergrepp. Detta förstärks ännu mer av att anmälningar om våld och övergrepp enligt Gardner ses som ett av ‘symptomen’ på att PAS föreligger.

En sådan mamma skall då, i ‘svåra fall’, enligt Gardners ‘teori’ om PAS, fråntas vårdnaden som istället skall övergå till pappan. Och handlar det då om en dömd förövare vilket det inte sällan gjorde i de fall där Richard Gardner blev anlitad, blir slutresultatet det (ifall domstolen tror på fadern och hans ‘expertvittne’ Gardner, vilket den många gånger gjorde) att vårdnaden går över till förövaren och barnet skiljs från sin mamma, vilket alltså betydde att fadern vann målet samtidigt som Gardner garanterades en fortsatt lukrativ tillströmning av klienter.

De som vill införa PAS som bedömningsgrund i Sverige är bland annat Lena Hellblom-Sjögren som samarbetat nära med Föreningen Pappa-Barn och NKMR, som i sin tur även ”slåss för att barnen ska få stryk” som en Aftonbladetartikel uttryckte det. NKMR vill alltså återinföra föräldrars rätt att aga sina barn.

Lena Hellblom-Sjögren har också hållit föredrag om PAS hos stiftelsen Rättsstatens Vänner som verkar vara inne på samma linje. Den instiftades av framlidne uppsalaprofessorn i civilrätt Anders Agrell som i många år även engagerade sig för resning för ”läkaren och obducenten”. Någon som verkar måna väldigt mycket i denna riktning tycker jag också verkar vara förre justitiekanslern Lambert.

Lena Hellblom-Sjögren (”expertvittne”) som alltså samarbetat mycket med papparättsrörelsen, t ex föreningen Pappa-Barn, har skrivit artiklar och propagerat för PAS, både i Juridisk Tidskrift – som advokater, jurister och domare regelmässigt läser – men även i Psykologtidningen, som ju var och varannan personal inom vård och socialtjänst läser. Hon har också hållit föredrag om PAS på Advokatsamfundet, och haft stort genomslag. PAS genomsyrar därför nu domstolarnas bedömningar i vårdnadstvister, och även i andra mål om sexuella övergrepp mot barn, i synnerhet har familjerätterna också påverkats. Riskbedömnignar görs inte i någon nämndvärd utsträckning, vare sig av dem eller domstolarna. När man får kännedom att barn far illa hos pappan under umgänge eller annars vidtas inga åtgärder, hur illa det än ser ut, eftersom umgänge/vårdnad bedömts som barnets bästa av domstol.

Sen har vi hela nätfloran som sympatiserar med ovanstående och hela tiden nämner dem på sina bloggar; det är Ingrid Carlqvist, Daddys blogg (som själv obekymrat har hängt ut sekretessbelagda och känsliga uppgifter om sitt eget barn på nätet till allmän beskådan), Mr Galahad, Pelle Billing, Per Ström (arbetar på tankesmedjan Den Nya Välfärden med koppling till Svenska Arbetsgivareföreningen samt i regeringens IT-råd), Dads r us, Pappa-liv, UmgängesättsFöräldrarnas Riksförening UFR, den självutnämnde ”Pappaombudsmannen” Arne Wirén, självklart också Michael Alonzo (som lobbat i Almedalen tillsammans med Lena Hellblom-Sjögren för införandet av PAS, samt även hållit föredrag för Sveriges samlade socialtjänster på årligt forum för att påverka dem att använda PAS som bedömningsgrund i sina familjerättsliga utredningar, så att fler fäder (även i fall där mamman eller barnen ”påstår” att pappan utsatt dem för våld och övergrepp) ska få vårdnad och obevakat umgänget trots dessa omständigheter, som istället alltså beskrivs som att mamman och barnen då lider av PAS; ”expertvittnet” Richard Gardners smarta sätt att tjäna pengar åt sig själv och en hel kader av likadana ”expertvittnen”.

Nu står en likadan kader i startgroparna i Sverige och vill att PAS införs, för då föds en ny lukrativ födkrok för dem själva, så de kan tjäna riktigt mycket pengar på det här.

Det gäller ”vittnespsykologer” (som Lena Hellblom-Sjögren), familjerättsjurister – som Ruby Claesson, ordförande i NKMR (som ”slåss för att barnen ska få stryk”), försvarsadvokater, självutnämnda men icke juridiskt utbildade ”juridiska ombud” som ”Pappaombudsmannen”, Michael Alonzo har startat juridisk byrå med en utbildad jurist, dock utan att själv vara jurist, ”barnrättsjurister” och en mängd andra typiska yrkesbenämningar bakom vilka döljer sig förespråkare av Gardners PAS-agenda. Anledningen? För att de ska berika sig genom höga arvoden som ”expertvittnen” och ”PAS-experter” i vårdnadstvister.

I USA har det gått så långt att till och med Dr Phil har tagit upp Gardner och hans ‘koncept’ PAS i ett program ”Crisis in Family Court” med anledning av att sju barn på kort tid mördats av fäder som fått vårdnad och obevakat umgänge med hänvisning till Gardners ”teorier” om PAS framförda av ”expertvittnen” som arbetat för fädernas räkning i domstolen och sett till att de fått både vårdnad och umgänge, trots att de var en fara för barnen. I sju av de fallen ledde det alltså till att barnen mördades, vilket Dr Phil tog upp i programmet.

Så här säger Richard Gardner om hur han tänker sig ‘terapi’ för familjepedofilen som begått övergrepp mot sina barn:

”He has to be helped to appreciate that, even today, it [pedophilia] is a widespread and accepted practice among literally billions of people. He has to appreciate that in our Western society especially, we take a very punitive and moralistic attitude toward such inclinations. He has had a certain amount of back (sic) luck with regard to the place and time he was born with regard to social attitudes toward pedophilia.”

Källa: Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 593).

Översatt till svenska: ”Han [fadern] måste få hjälp att förstå att det till och med i dag är ett utbrett och accepterat beteende bland bokstavligt talat miljarder människor. Han [fadern] måste förstå att man, särskilt i vårt västerländska samhälle, intagit en mycket fördömande och moraliserande attityd mot sådana böjelser. Han har helt enkelt haft ett visst mått av otur när det gäller platsen och tiden han fötts in i beträffande sociala attityder mot pedofili”.

Vidare säger Gardner beträffande terapi för modern och hustrun till familjepedofilen:

”Perhaps she can be helped to appreciate that in the history of the world his behavior has probably been more common than the restrained behavior of those who do not sexually abuse their children.”

Källa: Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (pp. 585)

Översatt till svenska: ”Kanske kan hon få hjälp att förstå att hans beteende historiskt sett förmodligen varit vanligare än det återhållsamma beteendet hos dem som inte förgriper sig sexuellt på sina barn”.

Föreningen Pappa-Barn och papparättsivrarna har lobbat hårt mot politiker, och fått t ex en moderat Fredrik Schultze med flera, att motionera och verka för införandet av PAS i Sverige.

Det är också del av en högerkonservativ politisk agenda som många gärna vill se förverkligad även här i Sverige.

SVT Debatt Docent och psykiater: ”Lägg ner denna pucko-myndighet” Uppdrag Granskning Mer på SVT Debatt: ”SBU vilseleder om pedofiler” Chatt om pedofilen i Sundsvall Socialtjänsten missade övergrepp Pedofilen: ”Det som hände kan jag inte ändra” Pedofilens dotter berättar för att hjälpa andra utsatta Debatt live på webben torsdag

Bättre att hänga ut pedofilernas försvarare

Med anledning av onsdagens Uppdrag Granskning så ställs frågan: Hur kunde det ske? Ja, det är inte så konstigt att pedofiler får generösare permissioner än vad reglerna medger, för pedofilförsvaret har satt sig i väggarna på det svenska rättsväsendet.

Vad gäller papparättsrörelsen i Sverige och dess lobbying för att införa pedofilförsvararen Richard Gardners ”teorier” om PAS som bedömningsgrund i familjerättsliga vårdnadsutredningar, ”diagnos” inom barn- och ungdomspsykiatrin samt framför allt som beslutsunderlag i domstol, så är ”expertvittnet” och vittnespsykologen Lena Hellblom-Sjögren ett nav.

Därför är det viktigt att närmare granska vilka hon samarbetar med, när hon inte är upptagen med sitt samarbete med papparättsrörelsen vill säga.

1. NKMR, Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter, de som ”slåss för att barnen ska få stryk”, de vill med andra ord återinföra barnagan i Sverige. Senast 21 augusti 2010 deltog Lena Hellblom-Sjögren i deras ”symposium” i Göteborg med ett anförande om PAS.

2. 19 april 2010 deltog hon också i ett seminarium ” i Uppsala ”Rättssäkerhet i vågskålen & Juridiken och psykologin” hållet av stiftelse ”Rättsstatens vänner” med ett anförande om PAS. Där listades även följande föredrag och föredragshållare:

”Domstolarnas ”blockering”
Brita Sundberg-Weitman, f.d. hovrättsråd
Rigmor Robèrt, läkare och psykoterapeut

Presentation av Stiftelsens projekt rörande domstolars
psyklogiska föreställningari sexualbrottmål.
Thérèse Juel, journalist
Thomas Wettergren, samhällsvetare

Beskrivning av projektet rörande domstolars
psykologiska föreställningar i sexualbrottmål
Thérèse Juel, journalist
Thomas Wettergren, samhällsvetare

Rättsstaten och sanningen
Stig Centerwall, advokat

Vårdnadsmål och sexualbrottmål
Lena Hellblom Sjögren, dr.leg. psykolog

Utsagepsykologin inom rättsväsendet
Nils Wiklund, docent rättspsykologi

Barnkonventionen i bakvatten
Bertil Wennergren, f.d. regeringsråd”

3. Av dem finner vi sedan ”samhällsvetaren” Thomas Wettergren även i en annan organisation, OMO – ord mot ord, som även den hänvisade till redan nämnda NKMR (innan siten OMO – omoa.se plötsligt togs bort), dock låter han villigt NKMR publicera sina texter som kan ses här ”med författarnas benägna tillstånd” (medförfattare Gunvor Wallin ”pensionerad juris professor”). Och texten som de publicerar heter just ”Hellre fria än fälla”.

Man ställer sig frågan: Om man är angelägen om att inte oskyldiga ska fällas, varför då låta driva deras sak på en sida som tillhör en organisation som ”slåss för att barnen skall få stryk”?

Det går liksom inte ihop, även om det är någon så prominent som bortgångne professor Anders Agrell som instiftade Rättsstatens vänner (och som även är känd för sitt mångåriga engagemang för ”läkaren och obducenten”).

På samma sätt går det inte heller ihop att åberopa Richard Gardner och hans ”teorier” om PAS ifall man vill tillförsäkra fäder ”rättvis” prövning i domstol, då han var en uttalad försvarare av pedofili och incest.

4. Lena Hellblom-Sjögren  har också, utöver den tidigare redovisade artikeln om PAS i Psykologtidningen (s 25) och Juridisk Tidskrift, informerat Advokatsamfundet om PAS, vilket framgår av deras verksamhetsberättelse för 2005 :, s. 53, där man kan läsa följande:

”FAMILJERÄTTSKOLLEGIET

Kollegium har hållits på restaurang KB fyra gånger under året. Den 16 februari gästade förvaltningsjuristen Eva von Scheele kollegiet och talade under rubriken ”Vad gör överförmyndaren och varför? Psykologen Lenna Hellboom Sjögren besökte kollegiet den 13 april och talade under ämnet ”Parents Alienation Syndrom (PAS)” .

Uppdrag Granskning ”Är det en lösning att hänga ut pedofiler” Fem-årig flicka blev offer för dömd  pedofil Permissionerna: Kamraten också dömd för sexbrott mot barn Så gjorde vi reportaget om pedofilen i Sundsvall Hittade nya offer i bostadsområdet Maria vill hjälpa andra utsatta barn INTERVJU Pedofilen: ”Kan inte ändra det som hänt”

Uppdrag Granskning Blogg  SIFO: Hälften av svenskarna vill veta om grannen är pedofil Debatt följer upp programmet om pedofilen

I nästa inlägg kommer mer granskning av papparättsrörelsen i Sverige.

Vilka vill införa PAS/PAD som bedömningsgrund i Sverige?

Huvudsakligen arbetar papparättsrörelsen på att införa Gardners idéer om PAS/PAD i Sverige, som bedömningsgrund i socialtjänstens familjerättsliga vårdnadsutredningar, underlag inför samarbetssamtal, beslutsunderlag i domstol samt psykiatrisk diagnos inom vården och barnpsykiatrin.

Men papparättsrörelsen är vittförgrenad, och når högst upp i det svenska samhällets hierarkier.

Det går inte att i ett enda blogginlägg redovisa hur nätverket ser ut, så jag börjar med en kortare uppdatering om det som händer just nu, och uppmanar samtidigt alla, som inte vill att barn ska tvingas umgås eller lämnas ut till föräldrar som använder Richard Gardners våldsamma idéer för att få vårdnad och umgänge, att agera.

Sprid därför gärna den här möjligheten till andra – att inkomma med kommentarer som påpekar det högst olämpliga för att inte tala om helt och hållet ovetenskapliga, i att införa ”Parental Alienation Syndrome” i APA:s (American Psychiatric Association) diagnostikmanual som är normerande och vägledande för medicinsk expertis över hela världen.

Alla som har satt sig in i vad Parental Alienation Syndrome/Parental Alienation Disorder eller ”otillbörlig påverkan” (som det brukar kamoufleras som) innebär förstår att det vore rena vansinnet,  men det gäller att göra sin röst hörd. Det är nu öppet för allmänheten och externa bedömare, att inkomma med kommentarer till American Psychiatric Associations Task Force for DSM-V (nästa auktoriserade version av diagnostikmanualen som läkare och psykiater världen över använder sig av) om Richard Gardner och hans ”teori” om, och ”terapi” mot PAS.

Det räcker också att ta en liten kort glimt på vilka som senast nu försvarar Richard Gardners ”teori” om Parental Alienation Syndrome för att förstå, att det handlar om för kvinnors och barns rättigheter auktoritära och reaktionära krafter. Även allt fler mäktiga sådana. Listan kan göras lång, på de som vill återinföra den  gamla husfadersordningen. De påstår att det inte handlar om att försvara misshandlare och förövare av övergrepp, men verkligheten talar ett annat språk.

Lena Hellbom-Sjögren, som har samarbetat mycket med föreningen Pappa-Barn om införandet av PAS, t ex genom gemensam lobbying i Almedalen, har tidigare skrivit en mängd artiklar om Gardners ”teori” om PAS,
t. ex. i Psykologtidningen 08/08 (s. 25), där den blev helt sågad i replik av överläkare i psykiatri Anders Brynge
i nr 10/08 (s. 22 ”Läs artikeln om PAS som en saga”).

Lena Hellbom-Sjögren, som även har uppvaktat  Advokatsamfundet och skrivit artikel i Juridisk tidskrift om införandet av Richard Gardners idéer om PAS som bedömningsgrund i det svenska rättsväsendet (vilket därför redan fått stort genomslag i domstolarna i Sverige), deltog nu också  i augusti 2010 i symposium vid Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter (NKMR) på tema om PAS. NKMR är alltså organisationen vars ordförande öppet gått ut och propagerat för ett återinförande av rätten att aga sina barn, vilket framgår av artikeln ”Hon slåss för att barnen ska få stryk”.

Bidra till att stoppa denna fasansfulla ”teori” så att den inte blir antagen som ”diagnos” i DSM-V.

Vem var Richard Gardner och vad är PAS/PAD – Parental Alienation Syndrome/Parental Alienation Disorder?

En blogg om papparättsrörelsen måste nog starta med en berättelse om Richard Gardner och hans ‘teori’ om PAS – eller Parental Alienation Syndrome/Disorder. I Sverige går begreppet även under namnet ‘föräldraalienation’ eller ‘otillbörlig påverkan’.

Utlöparna av Fathers Rights Movement (papparättsrörelsen) i Sverige arbetar nämligen mer eller mindre konstant med detta begrepp, för att det ska bli infört i lagstiftningen och som etablerad ‘diagnos’ inom psykiatrin samt bedömningsgrund i domstolarna i vårdnadstvister och socialtjänstens familjerättsliga vårdnadsutredningar.

Richard Gardner, som är upphovsmannen till ‘teorin’ om PAS, var en rättspsykiater i USA som uteslutande försörjde sig som välavlönat ‘expertvittne’ åt vårdnadstvistande fäder i tvister om vårdnad och umgänge. Många gånger anlitades han av dömda förövare. Han snickrade därför ihop en ‘teori’ som skulle möjliggöra att även förövare kunde få vårdnad och obevakat umgänge, ‘teorin’ om ”Parental Alienation Syndrome” – PAS, eller som det också kallas av den militanta papparättsrörelsen ”Parental Alienation Disorder” – PAD. I Sverige har papparättsrörelsen försökt mörka associationerna till Richard Gardner (då han var en uttalad försvarare av incest och pedofili) genom att döpa om hans ‘teori’ och idéer om PAS till ‘föräldraalienation’ eller ‘otillbörlig påverkan’.

Teorin går i korta ordalag ut på att man anammar synsättet att kvinnor och mammor som anmäler våld och övergrepp ljuger för att mota undan pappan – barnet utsätts då, enligt Gardner, för PAS, eftersom pappan därmed blir ‘negativt omtalad’ eller fjärmad från barnet. Problemet är ju bara att i de fall där det förekommit våld och övergrepp så är detta ju helt nödvändiga åtgärder. Ytterligare ett problem ifall man anammar detta synsätt är att ‘teorin’ leder till att mammor och barn misstänkliggörs ifall de berättar om våld och övergrepp, och blir då inte trodda, får därför inget skydd trots allvarliga hot och övergrepp. Detta förstärks ännu mer av att anmälningar om våld och övergrepp enligt Gardner ses som ett av ‘symptomen’ på att PAS föreligger.

En sådan mamma skall då, i ‘svåra fall’, enligt Gardners ‘teori’ om PAS, fråntas vårdnaden som istället skall övergå till pappan. Och handlar det då om en dömd förövare vilket det inte sällan gjorde i de fall där Richard Gardner blev anlitad, blir slutresultatet det (ifall domstolen tror på fadern och hans ‘expertvittne’ Gardner, vilket den många gånger gjorde) att vårdnaden går över till förövaren och barnet skiljs från sin mamma, vilket alltså betydde att fadern vann målet samtidigt som Gardner garanterades en fortsatt lukrativ tillströmning av klienter.

Och så här ser det ut när Michael Alonzo är ute på IFO-dagarna, hos Sveriges samlade socialsekreterare, och ‘informerar’ om Richard Gardners idéer om PAS:

”12:20 Parental Alienation Syndrom (PAS) – Hur Yttrar Det Sig Och Hur Bemöter Du Problematiken I Vårdnadstvister?

• Kan du upptäcka att en förälder manipulerar sina barn för att dra egen fördel? Vilka signaler bör du vara uppmärksam på?
• Hur bemöter du problematiken utan att den vuxne tar illa upp?
• Hur talar du med barn som är utsatta för PAS för att de ska våga ifrågasätta och bli ärliga inför sig själva?

Michael Alonzo, ordförande Pappa-Barn. Beteendevetare som arbetat på Civildepartementet, Ungdomsstyrelsen och Europarådet med att förändra åsikter hos bl.a. ungdomar.”

I USA kritiseras just nu fäders framgångar i domstolarna med denna ‘teori’ i vårdnadstvister. Nyligen tog till exempel Dr Phil upp saken i ett program ”Crisis in Family Court” – med anledning av att sju barn på kort tid mördats av sina fäder som fått vårdnad och umgängesrätt genom att de använt sig av Gardners ‘teorier’ i domstolen. Mammorna har i de fallen begärt besöksförbud och bevakat umgänge för pappan ett flertal gånger men har inte blivit trodda av domstolen, med hänvisning till PAS, och till slut hade alltså barnen dödats av dessa fäder.

Jag avslutar bloggposten med några citat från Richard Gardners skrifter. Citaten är hämtade från en sida som publicerat källor som djupgranskat Gardners skrifter: Leadership Council Organisation – en organisation som består av ett stort antal sakkunniga som arbetar mot våld och övergrepp mot barn och mot våld i nära relationer. Sidan leadershipcouncil.org leds av etablerade forskare och sakkunniga på medicinområdet. De har en ”Advisory Board” med experter från 43 välrenommerade universitet och universitetssjukhus i USA, t ex Harvard Medical School, Cornell f l. Richard Gardner – upphovsmannen till ‘teorin’ om PAS – utgav alla sina ‘skrifter’, kassettband m m på  eget förlag, ”Creative Therapeutics”. Så här säger Richard Gardner om hur han tänker sig ‘terapi’ för familjepedofilen som begått övergrepp mot sina barn:

”He has to be helped to appreciate that, even today, it [pedophilia] is a widespread and accepted practice among literally billions of people. He has to appreciate that in our Western society especially, we take a very punitive and moralistic attitude toward such inclinations. He has had a certain amount of back (sic) luck with regard to the place and time he was born with regard to social attitudes toward pedophilia.”

Källa: Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 593).

Översatt till svenska: ”Han [fadern] måste få hjälp att förstå att det till och med i dag är ett utbrett och accepterat beteende bland bokstavligt talat miljarder människor. Han [fadern] måste förstå att man, särskilt i vårt västerländska samhälle, intagit en mycket fördömande och moraliserande attityd mot sådana böjelser. Han har helt enkelt haft ett visst mått av otur när det gäller platsen och tiden han fötts in i beträffande sociala attityder mot pedofili”.

Vidare säger Gardner beträffande terapi för modern och hustrun till familjepedofilen:

”Perhaps she can be helped to appreciate that in the history of the world his behavior has probably been more common than the restrained behavior of those who do not sexually abuse their children.”

Källa: Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (pp. 585)

Översatt till svenska: ”Kanske kan hon få hjälp att förstå att hans beteende historiskt sett förmodligen varit vanligare än det återhållsamma beteendet hos dem som inte förgriper sig sexuellt på sina barn”.

För mer omfattande citat samling: Se http://www.leadershipcouncil.org/1/pas/RAG.html

Till saken hör också att Richard Gardner under hela sin ‘karriär’ som både papparättsrörelseguru och ‘expertvittne’ i de amerikanska domstolarna ljög om sin yrkesidentitet. Han påstod att han var anställd på ett universitetssjukhus när han i själva verket inte satt sin fot där på 25 år.

Så här säger en advokat som konfronterade honom om hans ‘teorier’ i rättssalen:

”June 1, 2003
Parental Alienation Syndrome is a bogus, pro-pedophillic fraud concocted by Richard Gardner. I was the last attorney to cross examine Gardner. In Paterson, NJ, he admitted that he has not spoken to the Dean of Columbia’s medical school for over 15 years, and has not had hospital admitting privileges for over 25 years. He has not been court appointed to do anything for decades.
The only two appellate courts in the country who have considered the question of whether PAS meets the Frye test, i.e., whether it is generally accepted in the scientific community, said it does not. As Dr. Paul Fink, former president of the American Psychiatric Association has stated, Dr. Gardner and PAS should be only a ”pathetic footnote” in psychiatric history. Gardner and his bogus theory have done untold damage to sexually and physically abused children and their protective parents. PAS has been rejected by every reputable organization considering it.
In a Florida case in which I was recently involved, when the judge insisted on a Frye hearing, Gardner simply did not show up. Perhaps because he finally realized that the entire nation was on to his scam, he committed suicide on May 25. Let’s pray that his ridiculous, dangerous PAS foolishness died with him.
Richard Ducote
attorney at law
New Orleans, LA”
Om Richard Ducote

De som pratar om att de vill ha en ”könsneutral” lagstiftning kan alltså inte stödja sig på Richard Gardner och hans ‘teorier’ om PAS/PAD – för de är allt annat än ‘könsneutrala’.

Se även: Advokaten – Tveksam teori avgör i vårdnadstvister