Vad är egentligen PAS?

Posts Tagged ‘Rättsstatens vänner’

Varför valde TT att träffa just Elizabeth Loftus?

In "Otillbörlig påverkan", Barn, Fathers' Rights Movement, Mäns våld mot kvinnor, papparättsrörelsen, PAS, Richard Gardner, Vårdnadstvister on augusti 2, 2013 at 6:10 f m

Rättsstatens vänner är inte att leka med. Dessutom kopplade till den auktoritärt självömkande papparättsrörelsen som bakom sig verkar ha en hel hord med våldsamma och incestuösa fäder som utsatts för ”falska anklagelser”.

Samtidigt som det är ett faktum att nästan inga förövare av våldtäkter och kvinnomisshandel döms. De begår sina brott utan påföljd för det mesta.

Bevisningen är ju så ”krånglig” när ord står mot ord och det alltid bara är mannens man tror på. Kvinnor och barn ska hålla käft och ta stryket, som äger rum bakom murarna till hemmet som är pappans borg och kvinnans och barnens fängelse.  

Man undrar därför vilken tumme Ingrid Carlqvists Dispatch International och Contramedarbetaren Patrik Nyberg har med TT?

Det ser inte riktigt ut som en slump att TT valde att träffa just ”minnesforskaren” Elizabeth Loftus, av alla de psykologer och experter som det måste ha funnits att välja mellan på den Europeiska psykologikongressen som i år hölls i Sverige. Särskilt inte då det sker samtidigt som Dispatch International och Patrik Nyberg försöker legitimera PAS-förespråkaren Lena Hellblom-Sjögrens indragna  titel ”Barnets rätt till familjeliv” samt ta ära och heder av författaren Anna-Karin Granberg.

Loftus är inte vilken ”minnesforskare” som helst, utan en som använt sig av högst dubiösa metoder som varit föremål för rättslig prövning ett flertal gånger i USA, i sin Gardner-nära forskning om ”falska minnen”, som skulle kunna betecknas som en slags inom-familiär, privatiserad form av historierevisionism. Loftus är inte heller opartisk, då hon varit nära knuten till  organisation i vilken föräldrar som blivit anklagade, och även dömda för sexuella övergrepp mot sina barn dväljes, FMSF, False Memory Syndrome Foundation, i vars advisory board även pedofilkramaren Ralph Underwager initalt dvaldes.

– Vi måste vara medvetna om att inte allt vi minns är sant och korrekt. Små misstag kanske inte spelar så stor roll, men stora kan få förödande konsekvenser, säger Elizabeth Loftus, en av världens mest kända minnesforskare, när TT träffar henne på Europeiska psykologikongressen som i år hålls i Sverige.

På senare tid har hon forskat kring om det går att få folk att bli hälsosammare genom att ändra deras minnen”

Hennes forskningsresultat om ”false memories” i fall av sexuella övergrepp och barnmisshandel är också motsagda av traumaforskningen sedan decennier.

När det så kom ytterligare ett fall i USA som vederlade Loftus ”teorier” om ”falska minnen”, så anställde hon en veritabel klappjakt på den anonyma informanten i den forskningsstudien, i form av smutskastande uthängning.

Etiskt synnerligen oacceptabla metoder, som innebar att Loftus, tillsammans med den dubiösa lobby hon jobbade åt, offentliggjorde personuppgifter i forskningsstudien ”Jane Doe” utan att inhämta medgivande från vare sig informanten i fråga, eller den forskare som utfört studien som kullkastade Loftus ”resultat”:

“In conclusion, I believe Loftus made several ethical breaches during her research and when publishing her study. The right to freedom of speech and academic debate does not allow for the kind of ethical breaches that were made. The violating of Jane Doe’s confidentiality without her written consent around such a sensitive issue appears to have been unnecessary and inappropriate.”

Elizabeth Loftus och hennes kumpaner i papparättslobbyn menade dessutom, att det vore ett brott mot deras rätt till ”yttrandefrihet” att hindra dem från att identifiera och offentliggöra avidentifierade personuppgifter om sårbara informanter i forskningsstudier, med andra ord försvarade denne diplomerade forskare ett fullständigt hårresande oetiskt och ovetenskapligt förhållningssätt:

”In essence, the Defendants suggest that their right to free speech grants them the right to collect confidential data from a research subject and use that information in publications and public presentations without the subject’s consent.”

Loftus’ sätt att bortförklara väldokumenterade bortträngningsmekanismer är ungefär lika ”vetenskapligt”.

Daubert Frye critique – Lost in the mall – quote: ”For example, any attempt to use the ”lost in the mall” study to prove or disprove that a person is telling the truth about sexual abuse should be unsuccessful simply because memories about getting lost in a mall have nothing to do with memories of being sexually or pysically violated”.

Det för också osökt tankarna till den legitimerade psykologen Lena Hellblom-Sjögrens (dock nu utesluten ur Psykologförbundet) dubiösa forskningsfinansiering och högfärdiga hänvisningar till sin doktorstitel i sammanhang som har med barn och psykologi att göra, trots att hennes doktorsavhandling handlar om arbetarrörelsen.

Traumaforskare världen över bevittnar dagligen faktumet att offer för våld och övergrepp, särskilt gäller det offer för sexuella övergrepp i barndomen, borttränger sina minnen av övergreppen, många år kan bli tomma fält för alltid raderade.  Istället sätter sig minnena ordlöst i kroppen på olika sätt, leder till självdestruktivitet, missbruk eller utåtagerande beteenden och långvariga, återkommande depressioner.

Detta är ett faktum som mest utmärkande gäller de barn som utsatts för våld och övergrepp av de, som är satta att skydda dem, det vill säga de egna föräldrarna eller andra närstående. Självfallet raseras allt förtroende och barnen måste hantera skräcken och terrorn som det innebär att fortsätta tvingas växa upp med förövarna, genom att helt enkelt stänga av, ifall samhället inte lyfter bort dessa förövare från barnets omedelbara närhet, vilket samhället i princip aldrig gör, utom möjligen när katastrofen är ett tortyrfaktum, som i fallet Frizl, eller Vetlandaflickan.

”Children and adolescents abused by trusted caregivers and authority figures cope by using a variety of psychological mechanisms. A common means of dealing with the horror of such abuse is to try and push it out of awareness – especially when secrecy is demanded by the adult and the incident elicits fear and shame in the child.

Although most children remember their abuse all too well, in some severe cases a child may develop ”dissociative amnesia,” or memory loss for important aspects of the trauma. This allows the child to maintain relatively normal functioning while avoiding feelings too painful, overwhelming and confusing to be processed. For some, memories and feelings may emerge at a later date. – – –

In 1989, Frank Fitzpatrick, 38, spontaneously recovered memories of abuse by his parish priest which took place when he was a 12-year-old altar boy. Fitzpatrick was able to find plenty of corroboration for his memories because the Massachusetts diocese had been aware of Father Porter’s pedophilic activities and sent him for treatment. Moreover, when confronted, Porter admitted abusing Frank along with dozens of other children.

By 1993, 100 other victims had come forward and Porter pled guilty to 41 counts of child molestation. Almost 20% of Father Porter’s victims reported experiencing total amnesia for the abuse until widespread publicity prompted the recall of explicit memories.

This delayed retrieval of traumatic memories experienced by some victims of priest abuse has been recognized for nearly 100 years in combat veterans. When found in soldiers, society accepted the concept of traumatic memory loss without major difficulty. However, its discovery in sexual abuse victims resulted in a well-organized backlash by some of the accused and their supporters. Their claims that recovered abuse memories are really ”false memories” implanted by therapists caused the issue to become controversial.”

Svenska Dagbladet Minnet – både otäckt och spännande Sanningen om Papparättsrörelsen ”Mamma kommer att bli jätteledsen om du berättar” Anna-Karin Granberg Viktig text om PAS Monica Antonsson Jag kan inte tycka ett dugg synd om Thomas Quick  Slutpixlat Hallå Exponerat, var tog ni vägen? Har ni somnat?  Resume AD stämmer Dispatch International  Sveriges Television Formgivare stämmer Dispatch International  Researchgruppen Pedofildömd fortfarande bakom Exponerat   Göteborgs fria   Sanningen om papparättsrörelsen Papparättsrörelsen och den svenska nazismen Dagen Pedofilhärva i finländsk kyrka växer  Göteborgs-Posten  Metro Läkare misstänks ha filmat övergrepp Wikipedia – Tönder-fallet  BT Därför är Bornholm värre än Tönder-fallet Svenska Dagbladet Tystnad om övergrepp blir rättssak Svenska Dagbladet Kidnapparens offer skrev dagbok  Expressen Stor grooming-härva i Malmö

Länkar om Elisabeth Loftus och hennes samvetsoömma ”forskningsmetoder”:

http://leadershipcouncil.org/1/tm/pr.html

http://leadershipcouncil.org/1/lg/taus.html#overview

http://www.constantinereport.com/uk-pedophile-network-child-murder-linked-to-margaret-thatchers-tories/

http://ritualabuse.us/research/memory-fms/the-alleged-ethical-violations-of-elizabeth-loftus-in-the-case-of-jane-doe/

http://ritualabuse.us/research/memory-fms/quotes-elizabeth-loftus-phd/

Psyciatric Annals – not sure peer-reviewed http://wendymurphylaw.com/LOSTINTHEMALL.pdf

Bättre att hänga ut pedofilernas försvarare

In "Otillbörlig påverkan", Barn, Fathers' Rights Movement, Föräldraalienation, papparättsrörelsen, PAS, PAS/PAD, Richard Gardner, Uncategorized, Vårdnadstvister on januari 20, 2011 at 7:32 f m

Med anledning av onsdagens Uppdrag Granskning så ställs frågan: Hur kunde det ske? Ja, det är inte så konstigt att pedofiler får generösare permissioner än vad reglerna medger, för pedofilförsvaret har satt sig i väggarna på det svenska rättsväsendet.

Vad gäller papparättsrörelsen i Sverige och dess lobbying för att införa pedofilförsvararen Richard Gardners ”teorier” om PAS som bedömningsgrund i familjerättsliga vårdnadsutredningar, ”diagnos” inom barn- och ungdomspsykiatrin samt framför allt som beslutsunderlag i domstol, så är ”expertvittnet” och vittnespsykologen Lena Hellblom-Sjögren ett nav.

Därför är det viktigt att närmare granska vilka hon samarbetar med, när hon inte är upptagen med sitt samarbete med papparättsrörelsen vill säga.

1. NKMR, Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter, de som ”slåss för att barnen ska få stryk”, de vill med andra ord återinföra barnagan i Sverige. Senast 21 augusti 2010 deltog Lena Hellblom-Sjögren i deras ”symposium” i Göteborg med ett anförande om PAS.

2. 19 april 2010 deltog hon också i ett seminarium ” i Uppsala ”Rättssäkerhet i vågskålen & Juridiken och psykologin” hållet av stiftelse ”Rättsstatens vänner” med ett anförande om PAS. Där listades även följande föredrag och föredragshållare:

Domstolarnas ”blockering”
Brita Sundberg-Weitman, f.d. hovrättsråd
Rigmor Robèrt, läkare och psykoterapeut

Presentation av Stiftelsens projekt rörande domstolars
psyklogiska föreställningar
i sexualbrottmål.
Thérèse Juel, journalist
Thomas Wettergren, samhällsvetare

Beskrivning av projektet rörande domstolars
psykologiska föreställningar i sexualbrottmål

Thérèse Juel, journalist
Thomas Wettergren, samhällsvetare

Rättsstaten och sanningen
Stig Centerwall, advokat

Vårdnadsmål och sexualbrottmål
Lena Hellblom Sjögren,
dr.leg. psykolog

Utsagepsykologin inom rättsväsendet
Nils Wiklund, docent rättspsykologi

Barnkonventionen i bakvatten
Bertil Wennergren, f.d. regeringsråd”

3. Av dem finner vi sedan ”samhällsvetaren” Thomas Wettergren även i en annan organisation, OMO – ord mot ord, som även den hänvisade till redan nämnda NKMR (innan siten OMO – omoa.se plötsligt togs bort), dock låter han villigt NKMR publicera sina texter som kan ses här ”med författarnas benägna tillstånd” (medförfattare Gunvor Wallin ”pensionerad juris professor”). Och texten som de publicerar heter just ”Hellre fria än fälla”.

Man ställer sig frågan: Om man är angelägen om att inte oskyldiga ska fällas, varför då låta driva deras sak på en sida som tillhör en organisation som ”slåss för att barnen skall få stryk”?

Det går liksom inte ihop, även om det är någon så prominent som bortgångne professor Anders Agrell som instiftade Rättsstatens vänner (och som även är känd för sitt mångåriga engagemang för ”läkaren och obducenten”).

På samma sätt går det inte heller ihop att åberopa Richard Gardner och hans ”teorier” om PAS ifall man vill tillförsäkra fäder ”rättvis” prövning i domstol, då han var en uttalad försvarare av pedofili och incest.

4. Lena Hellblom-Sjögren  har också, utöver den tidigare redovisade artikeln om PAS i Psykologtidningen (s 25) och Juridisk Tidskrift, informerat Advokatsamfundet om PAS, vilket framgår av deras verksamhetsberättelse för 2005 :, s. 53, där man kan läsa följande:

”FAMILJERÄTTSKOLLEGIET

Kollegium har hållits på restaurang KB fyra gånger under året. Den 16 februari gästade förvaltningsjuristen Eva von Scheele kollegiet och talade under rubriken ”Vad gör överförmyndaren och varför? Psykologen Lenna Hellboom Sjögren besökte kollegiet den 13 april och talade under ämnet ”Parents Alienation Syndrom (PAS)” .

Uppdrag Granskning ”Är det en lösning att hänga ut pedofiler” Fem-årig flicka blev offer för dömd  pedofil Permissionerna: Kamraten också dömd för sexbrott mot barn Så gjorde vi reportaget om pedofilen i Sundsvall Hittade nya offer i bostadsområdet Maria vill hjälpa andra utsatta barn INTERVJU Pedofilen: ”Kan inte ändra det som hänt”

Uppdrag Granskning Blogg  SIFO: Hälften av svenskarna vill veta om grannen är pedofil Debatt följer upp programmet om pedofilen

I nästa inlägg kommer mer granskning av papparättsrörelsen i Sverige.