Vad är egentligen PAS?

Posts Tagged ‘sexuella övergrepp’

Varför valde TT att träffa just Elizabeth Loftus?

In "Otillbörlig påverkan", Barn, Fathers' Rights Movement, Mäns våld mot kvinnor, papparättsrörelsen, PAS, Richard Gardner, Vårdnadstvister on augusti 2, 2013 at 6:10 f m

Rättsstatens vänner är inte att leka med. Dessutom kopplade till den auktoritärt självömkande papparättsrörelsen som bakom sig verkar ha en hel hord med våldsamma och incestuösa fäder som utsatts för ”falska anklagelser”.

Samtidigt som det är ett faktum att nästan inga förövare av våldtäkter och kvinnomisshandel döms. De begår sina brott utan påföljd för det mesta.

Bevisningen är ju så ”krånglig” när ord står mot ord och det alltid bara är mannens man tror på. Kvinnor och barn ska hålla käft och ta stryket, som äger rum bakom murarna till hemmet som är pappans borg och kvinnans och barnens fängelse.  

Man undrar därför vilken tumme Ingrid Carlqvists Dispatch International och Contramedarbetaren Patrik Nyberg har med TT?

Det ser inte riktigt ut som en slump att TT valde att träffa just ”minnesforskaren” Elizabeth Loftus, av alla de psykologer och experter som det måste ha funnits att välja mellan på den Europeiska psykologikongressen som i år hölls i Sverige. Särskilt inte då det sker samtidigt som Dispatch International och Patrik Nyberg försöker legitimera PAS-förespråkaren Lena Hellblom-Sjögrens indragna  titel ”Barnets rätt till familjeliv” samt ta ära och heder av författaren Anna-Karin Granberg.

Loftus är inte vilken ”minnesforskare” som helst, utan en som använt sig av högst dubiösa metoder som varit föremål för rättslig prövning ett flertal gånger i USA, i sin Gardner-nära forskning om ”falska minnen”, som skulle kunna betecknas som en slags inom-familiär, privatiserad form av historierevisionism. Loftus är inte heller opartisk, då hon varit nära knuten till  organisation i vilken föräldrar som blivit anklagade, och även dömda för sexuella övergrepp mot sina barn dväljes, FMSF, False Memory Syndrome Foundation, i vars advisory board även pedofilkramaren Ralph Underwager initalt dvaldes.

– Vi måste vara medvetna om att inte allt vi minns är sant och korrekt. Små misstag kanske inte spelar så stor roll, men stora kan få förödande konsekvenser, säger Elizabeth Loftus, en av världens mest kända minnesforskare, när TT träffar henne på Europeiska psykologikongressen som i år hålls i Sverige.

På senare tid har hon forskat kring om det går att få folk att bli hälsosammare genom att ändra deras minnen”

Hennes forskningsresultat om ”false memories” i fall av sexuella övergrepp och barnmisshandel är också motsagda av traumaforskningen sedan decennier.

När det så kom ytterligare ett fall i USA som vederlade Loftus ”teorier” om ”falska minnen”, så anställde hon en veritabel klappjakt på den anonyma informanten i den forskningsstudien, i form av smutskastande uthängning.

Etiskt synnerligen oacceptabla metoder, som innebar att Loftus, tillsammans med den dubiösa lobby hon jobbade åt, offentliggjorde personuppgifter i forskningsstudien ”Jane Doe” utan att inhämta medgivande från vare sig informanten i fråga, eller den forskare som utfört studien som kullkastade Loftus ”resultat”:

“In conclusion, I believe Loftus made several ethical breaches during her research and when publishing her study. The right to freedom of speech and academic debate does not allow for the kind of ethical breaches that were made. The violating of Jane Doe’s confidentiality without her written consent around such a sensitive issue appears to have been unnecessary and inappropriate.”

Elizabeth Loftus och hennes kumpaner i papparättslobbyn menade dessutom, att det vore ett brott mot deras rätt till ”yttrandefrihet” att hindra dem från att identifiera och offentliggöra avidentifierade personuppgifter om sårbara informanter i forskningsstudier, med andra ord försvarade denne diplomerade forskare ett fullständigt hårresande oetiskt och ovetenskapligt förhållningssätt:

”In essence, the Defendants suggest that their right to free speech grants them the right to collect confidential data from a research subject and use that information in publications and public presentations without the subject’s consent.”

Loftus’ sätt att bortförklara väldokumenterade bortträngningsmekanismer är ungefär lika ”vetenskapligt”.

Daubert Frye critique – Lost in the mall – quote: ”For example, any attempt to use the ”lost in the mall” study to prove or disprove that a person is telling the truth about sexual abuse should be unsuccessful simply because memories about getting lost in a mall have nothing to do with memories of being sexually or pysically violated”.

Det för också osökt tankarna till den legitimerade psykologen Lena Hellblom-Sjögrens (dock nu utesluten ur Psykologförbundet) dubiösa forskningsfinansiering och högfärdiga hänvisningar till sin doktorstitel i sammanhang som har med barn och psykologi att göra, trots att hennes doktorsavhandling handlar om arbetarrörelsen.

Traumaforskare världen över bevittnar dagligen faktumet att offer för våld och övergrepp, särskilt gäller det offer för sexuella övergrepp i barndomen, borttränger sina minnen av övergreppen, många år kan bli tomma fält för alltid raderade.  Istället sätter sig minnena ordlöst i kroppen på olika sätt, leder till självdestruktivitet, missbruk eller utåtagerande beteenden och långvariga, återkommande depressioner.

Detta är ett faktum som mest utmärkande gäller de barn som utsatts för våld och övergrepp av de, som är satta att skydda dem, det vill säga de egna föräldrarna eller andra närstående. Självfallet raseras allt förtroende och barnen måste hantera skräcken och terrorn som det innebär att fortsätta tvingas växa upp med förövarna, genom att helt enkelt stänga av, ifall samhället inte lyfter bort dessa förövare från barnets omedelbara närhet, vilket samhället i princip aldrig gör, utom möjligen när katastrofen är ett tortyrfaktum, som i fallet Frizl, eller Vetlandaflickan.

”Children and adolescents abused by trusted caregivers and authority figures cope by using a variety of psychological mechanisms. A common means of dealing with the horror of such abuse is to try and push it out of awareness – especially when secrecy is demanded by the adult and the incident elicits fear and shame in the child.

Although most children remember their abuse all too well, in some severe cases a child may develop ”dissociative amnesia,” or memory loss for important aspects of the trauma. This allows the child to maintain relatively normal functioning while avoiding feelings too painful, overwhelming and confusing to be processed. For some, memories and feelings may emerge at a later date. – – –

In 1989, Frank Fitzpatrick, 38, spontaneously recovered memories of abuse by his parish priest which took place when he was a 12-year-old altar boy. Fitzpatrick was able to find plenty of corroboration for his memories because the Massachusetts diocese had been aware of Father Porter’s pedophilic activities and sent him for treatment. Moreover, when confronted, Porter admitted abusing Frank along with dozens of other children.

By 1993, 100 other victims had come forward and Porter pled guilty to 41 counts of child molestation. Almost 20% of Father Porter’s victims reported experiencing total amnesia for the abuse until widespread publicity prompted the recall of explicit memories.

This delayed retrieval of traumatic memories experienced by some victims of priest abuse has been recognized for nearly 100 years in combat veterans. When found in soldiers, society accepted the concept of traumatic memory loss without major difficulty. However, its discovery in sexual abuse victims resulted in a well-organized backlash by some of the accused and their supporters. Their claims that recovered abuse memories are really ”false memories” implanted by therapists caused the issue to become controversial.”

Svenska Dagbladet Minnet – både otäckt och spännande Sanningen om Papparättsrörelsen ”Mamma kommer att bli jätteledsen om du berättar” Anna-Karin Granberg Viktig text om PAS Monica Antonsson Jag kan inte tycka ett dugg synd om Thomas Quick  Slutpixlat Hallå Exponerat, var tog ni vägen? Har ni somnat?  Resume AD stämmer Dispatch International  Sveriges Television Formgivare stämmer Dispatch International  Researchgruppen Pedofildömd fortfarande bakom Exponerat   Göteborgs fria   Sanningen om papparättsrörelsen Papparättsrörelsen och den svenska nazismen Dagen Pedofilhärva i finländsk kyrka växer  Göteborgs-Posten  Metro Läkare misstänks ha filmat övergrepp Wikipedia – Tönder-fallet  BT Därför är Bornholm värre än Tönder-fallet Svenska Dagbladet Tystnad om övergrepp blir rättssak Svenska Dagbladet Kidnapparens offer skrev dagbok  Expressen Stor grooming-härva i Malmö

Länkar om Elisabeth Loftus och hennes samvetsoömma ”forskningsmetoder”:

http://leadershipcouncil.org/1/tm/pr.html

http://leadershipcouncil.org/1/lg/taus.html#overview

http://www.constantinereport.com/uk-pedophile-network-child-murder-linked-to-margaret-thatchers-tories/

http://ritualabuse.us/research/memory-fms/the-alleged-ethical-violations-of-elizabeth-loftus-in-the-case-of-jane-doe/

http://ritualabuse.us/research/memory-fms/quotes-elizabeth-loftus-phd/

Psyciatric Annals – not sure peer-reviewed http://wendymurphylaw.com/LOSTINTHEMALL.pdf

Annonser

PAS-teorins spridning är orsaken till att kvinnor inte blir trodda när de polisanmäler våld och hot

In Fathers' Rights Movement, Föräldraalienation, papparättsrörelsen, PAS, PAS/PAD, Richard Gardner on mars 2, 2013 at 5:57 e m

Att kvinnor inte blir trodda och tagna på allvar av svenskt rättsväsende vid anmälningar om våld och hot, har i allra högsta grad med spridningen av Richard Gardners våldsapologetiska och propedofila ”teori” om PAS att göra.

Gardners ”teori”, som helt tydligt påverkat rättsväsendet, pga papparättsrörelsens mångåriga lobbyism till förmån för den, stadgar just att man inte ska tro på kvinnor som anmäler mäns våld och hot, utan istället på olika sätt straffa dem rejält både när de gör anmälningar och när de väljer att lämna en man som misshandlat dem inom relationen, varför presumtionen har gått i riktning mot den i ”teorin” inneboende föreställningen om ”falska anklagelser”. Detta innebär i princip att många kvinnor straffas med döden vid skilsmässa eller separation. Samhället ser då också till, att de eventuella gemensamma barnen får mördaren som vårdnadshavare.

Denna högerkonservativa, kvasivetenskapliga ”teori” om PAS, vilken just avvisats av t ex American Psychiatric Association och vars främsta proponent i Sverige, Lena Hellblom-Sjögren nu hotas med uteslutning ur Psykologförbundet pga sitt oetiska agerande (hon samarbetar även med NKMR – organisationen som vill att rätten till barnaga ska återinföras), har alltså haft ett enormt stort inflytande på svenska domstolar, både i mål om våldtäkt/sexuella övergrepp mot kvinnor och barn och i mål om mäns partnervåld mot kvinnor samt i mål om vårdnad/umgänge, till våldsbrottsutsatta kvinnors och barns nackdel.

Pga spridningen av kvacksalveri”teori”n om PAS har många våldtäktsmän, pedofiler och kvinnomisshandlare kommit undan dels påföljd, dels normala krav som villkor för vårdnad och umgängesrätt.

Våldtäkt beivras knappast längre alls i Sverige, de som varit med och lobbat för ”teorins” spridande är också i många fall de som försvarat ett fruktansvärt näthat mot kvinnor och unga flickor på nätet. Flera av dem har dessutom stark koppling till främlingsfientliga krafter och har också uttryckt sympati med Sverigedemokraterna.

Se Sanningen om PapparättsrörelsenPapparättsrörelsen och den svenska nazismen och 

Nyhetskällor:

Sveriges Radio Mördad kvinna hade nekats besöksförbud

Svenska Dagbladet Skarp kritik mot polis och åklagare

Svenska Dagbladet Varningssignaler före dödligt våld följs inte upp

Sveriges Television Misstänkt erkänner att han varit på platsen

Sveriges Radio Vissa medgivanden från misstänkt mördare

Sveriges Radio Skjuten kvinna hade nekats skydd

Sveriges Television”Magkänsla” avgör vem som får kontaktförbud

Sveriges Television Misstänkt gärningsman anmäldes två gånger

Aftonbladet Förhållandet var katastrof

Aftonbladet Hon kartlades av sin sambo

Sveriges Television Fick nej från åklagaren

Dagens Nyheter Ord mot ord om incestanklagelser

Sveriges Radio Brott mot besöksförbud bestraffas sällan

Sveriges Television Eleverna fick inte lämna skolan

Expressen Kvinna mördad på öppen gata i Göteborg

Sveriges Television Västnytt Kvinna mördad i Göteborg 

Aftonbladet Kvinna skjuten i ansiktet i Göteborg Sveriges Radio

Aftonbladet Kvinna i Vårgårda troligen mördad

Aftonbladet Om näthatet

Sveriges Television Göteborg Kvinna mördad av sin sambo (2006)

Dagens Nyheter 18-årig kvinna mördad i Göteborg

Sveriges Television FP: Hotade kvinnor ska få livvaktsskydd

Sveriges Television Var tredje gymnasieelev har skadat sig själv

Svenska Dagbladet Polisen ser bara till att lagar efterlevs

Gardners och PAS-teorins vattentäta försvar för våld och sexuella övergrepp

In Fathers' Rights Movement, PAS, Uncategorized on augusti 7, 2011 at 7:17 e m

Idén, att domare, poliser, åklagare och andra inom rättsväsendet som utreder och dömer förövare av sexuella övergrepp själva är förövare eller har pedofila böjelser, är naturligtvis hämtad från propedofile Richard GardnerPAS-teorins grundare.

Anledningen till att han kom upp  med den var förstås för att han lukrativt försörjde sig som ”expertvittne” i vårdnadstvister. Som sådant hade han att tillförsäkra vårdnad och umgängesrätt för sina klienter, som många gånger var dömda förövare av kvinno- och barnmisshandel samt av sexuella övergrepp mot kvinnor och barn.

Därför försökte han misstänkliggöra offren, domare, poliser, åklagare, barnavårdspersonal, psykiatriker, psykologer, terapeuter, familjerättspesonal och till och med den stora allmänheten istället, för att skifta fokus från de förövare han försvarade i rätten, bagatellisera deras brott och istället kriminalisera offren och deras hjälpare.

Citat från Gardners skrifter:

Richard Gardner on

The legal system – including judges:

”There is no question that abuse cases are ”turn ons” for the wide variety of individuals involved in them, the accuser(s), the prosecutors, the lawyers, the judges , the evaluators, the psychologists, the reporters, the readers of the newspapers, and everyone else involvedexcept for the falsely accused and the innocent victim .. Everyone is getting their ‘jollies, .”

Gardner, R.A. (1991). Sex Abuse Hysteria: Salem Witch Trials Revisited . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 31).

”Judges too may have repressed pedophilic impulses over which there is suppression, repression, and guilt. Inquiry into the details of the case provides voyeuristic and vicarious gratifications .. Incarcerating the alleged perpetrator may serve psychologically to obliterate the judge’s own projected pedophilic impulses.”

Gardner, R.A. (1991). Sex Abuse Hysteria: Salem Witch Trials Revisited . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 107)

Trots detta löjeväckande bedrägliga resonemang är det ett faktum, att Gardners idéer ätit sig långt in i den svenska rättstillämpningen och det är många våldsutsatta kvinnor och barn som fått och får lida för det.

Det finns numera till och med prejudicerande domar som uttalat stöder sig på Gardners ”teori” om PAS i Sverige.

Mammor blir inte trodda i vårdnadstvister, särskilt när det finns fällande domar om misshandel och övergrepp och omfattande bevisning. Sådant ses tvärtom som ett skäl att misstro mamman. En ny trend är också att mamman helt fråntas vårdnaden, när pappan är dömd för misshandel mot henne, då våldet hon utsatts för av pappan antas ha gjort henne så svag, att vårdnaden av det skälet ges enskilt till förövaren istället (Dagens Juridik 2011-05-03):

Tingsrätten finner att en man som dömts för misshandel mot en kvinna ska anförtros ensam vårdnad om deras gemensamma dotter.

Pappan dömdes sommaren 2010 för två fall av misshandel mot mamman. Domstolen finner dock inte skäl att ifrågasätta pappans förmåga som vårdnadshavare för flickan. Då förutsättningar för gemensam vårdnad helt saknas tillerkänns han nu ensam vårdnad.

Domstolen finner även i samma avgörande att det är pappan som har det största behovet av de tidigare makarnas lägenhet. Tingsrätten konstaterar vidare att det finns flera farhågor för vad ett umgänge mellan mor och dotter skulle medföra, men anser ändå att flickan ska ha umgängesrätt med sin mamma, som själv vitsordat att hon är psykiskt skör och använder ångestdämpande mediciner med anledning av den behandling hennes ex-make utsatt henne för.

Umgänget ska ske vid ett tillfälle var tredje vecka samt vid vartannat höst-, sport- och påsklov, varannan jul- och nyårshelg samt under en vecka varje sommar.”

Enligt Gardner är ju anmälningar om våld och övergrepp ett viktigt ”symptom” på att mamman/barnen lider av PAS, och det är Gardners idéer som styr det svenska rättsväsendet i vårdnadstvisterna, det har Lena Hellblom-Sjögren och papparättsrörelsen med flera sett till.

Det var så han argumenterade för att fällda förövare skulle kunna få vårdnad och umgänge, och den typen av argumentation ger också fällda förövare i Sverige vårdnad och rätt till obevakade umgängen.

Riskbedömningarna lyser med sin frånvaro, så barnen och kvinnorna är helt enkelt tvingade till kontakt med gärningsmannen och ett fortsatt liv under ständigt hot om ytterligare våld och övergrepp.

Anledningen till att det inte ”märks” är för att utsatta kvinnor och barn är skrämda till tystnad med dessa domslut.

Ingen tar upp hur det verkligen förhåller sig: att kvinnomisshandlare regelmässigt får vårdnad och obevakat umgänge. Våldet är
med andra ord helt nedtystat. Särskilt i vårdnadstvisternas domslut, där det döljs bakom formuleringen ”samarbetssvårigheter”. Eller så är pappans våld mot mamman explicit uttalat i fällande domar som nämns i domsluten, som i ovan nämnda fall, men domstolen ger pappan vårdnaden i alla fall, och barnet får knappt träffa sin mamma.

Det är också just den moraliskt upp- och nedvända argumentationen, som lett till att förövare fått vårdnad och obevakat umgänge i USA, domslut som sedan i sin tur lett till att ett stort antal barn dödats av pappan under umgängena.

Dagens JuridikMisshandelsdömd pappa får ensam vårdnad –  SF Weekly ”Illegal Guardians – California Family Courts Helping Pedophiles, Batterers Get Child Custody”  Aftonbladet Breivik trodde att han hade stöd för sina handlingar  Dagens Nyheter  Expressen Breivik öppen för att döda sin egen familj   Dala-Demokraten Breivik och mansrollen   Sveriges Television Pedofilhärva sväller  Aftonbladet Fler gripna i pedofilnätverk  TV4 Nyheterna Två svenskar gripna i gigantisk pedofilhärva    Aftonbladet ”Åkesson låter som en imam”

Lite mer citat från Richard Gardner – Sanningen om Papparättsrörelsen – om PAS kriterier – ”Mamma kommer att bli jätteledsen om du berättar”

Barns rättigheter –  Courageous Kids Network – Suspicio Juli var en mörk månad, augusti ser inte ut att bli bättre 

Inlägget är pingat på Intressant.se

Lite mer citat från Richard Gardner

In Barn, Fathers' Rights Movement, papparättsrörelsen, PAS, PAS/PAD, Richard Gardner, Vårdnadstvister on mars 4, 2011 at 6:30 e m

Det finns människor som hävdar att Richard Gardner, skaparen av ”teorin” om ”Parental Alienation” (som den svenska papparättsrörelsen vill införa som barnpsykiatrisk diagnos och bedömningsunderlag i vårdnadsutredningar och vårdnadstvister), inte alls försvarade pedofili och incest.

Mer citat från Richard Gardner behövs tydligen för att belägga vad Peter Jamison skriver om vad användningen av ”teorin” om Parental Alienation som beslutsunderlag i vårdnadstvister lett till, i SF Weekly, ”Illegal Guardians – California Family Courts Helping Pedophiles, Batterers Get Child Custody” [2011-03-02].

Därför publiceras här ett antal citat från Richard Gardners skrifter:

Pedophilia ”is a widespread and accepted practice among literally billions of people.”

Gardner, R.A. (1986). Child Custody Litigation: A Guide for Parents and Mental Health Professionals . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics, (p. 93)

”Pedophilia has been considered the norm by the vast majority of individuals in the history of the world.”

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 592-3)

”It is because our society overreacts to it [pedophilia] that children suffer.”

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (pp. 594-5)

Children are naturally sexual and may initiate sexual encounters by ”seducing” the adult .

Gardner, R.A. (1986). Child Custody Litigation: A Guide for Parents and Mental Health Professionals. Cresskill, NJ: Creative Therapeutics (p. 93)

If the sexual relationship is discovered, ” the child is likely to fabricate so that the adult will be blamed for the initiation .”

Gardner, R.A. (1986). Child Custody Litigation: A Guide for Parents and Mental Health Professionals. Cresskill, NJ: Creative Therapeutics (p. 93).

Sex abuse is not necessarily traumatic; the determinant as to whether sexual molestation will be traumatic to the child, is the social attitude toward these encounters.

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (pp. 670-71)

Gardner om terapi med barn som utsätts för sexuella övergrepp av sin far:

In such discussions the child has to be helped to appreciate that we have in our society an exaggeratedly punitive and moralistic attitude about adult-child sexual encounters”

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics.(p. 572).

[Översättning till svenska: ”I sådana samtal måste barnet få hjälp att förstå, att vi i vårt samhälle har en överdrivet fördömande och moraliserande attityd beträffande sexuella möten mellan vuxna och barn”]

The child should be told that there is no such thing as a perfect parent. ”The sexual exploitation has to be put on the negative list, but positives as well must be appreciated”

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics.(p. 572)

Gardner om mödrar som upptäcker att fadern begått sexuella övergrepp på deras gemensamma barn:

”Perhaps she can be helped to appreciate that in the history of the world his behavior has probably been more common than the restrained behavior of those who do not sexually abuse their children.”

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (pp. 585)

”Her increased sexuality may lessen the need for her husband to return to their daughter for sexual gratification.”

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse. Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 585)

Gardner fråntar med andra ord förövaren ansvaret för de sexuella övergreppen och skyller på modern och barnet.

Gardner om terapi med förövaren:

Therapy with the father should not be spent focusing on the primary problem (I.e., sexual molestation). Instead, therapy should be spent ”talking about other things” as the goal of therapy is ”to help people forget about their problems”

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (pp. 585-592)

He has to be helped to appreciate that, even today, it [pedophilia] is a widespread and accepted practice among literally billions of people. He has to appreciate that in our Western society especially, we take a very punitive and moralistic attitude toward such inclinations. He has had a certain amount of back (sic) luck with regard to the place and time he was born with regard to social attitudes toward pedophilia.

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 593)

He has had bad luck with regard to the place and time he was born with regard to social attitudes toward pedophilia. However, these are not reasons to condemn himself.

Gardner, R.A. (1991). Sex Abuse Hysteria: Salem Witch Trials Revisited . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 119)

Åtgärder som Gardner föreslår för att komma till rätta med ‘problemet’:

  • Abolish mandated reporting of child sexual abuse.
  • Do away with immunity for reporters of child abuse.
  • Create federally-funded programs to assist those claiming to have been falsely accused of child sexual abuse.

[Översättning till svenska:

  • Avskaffa anmälningsplikt när det gäller sexuella övergrepp mot barn
  • Avskaffa anonymitet för anmälare av barnmisshandel
  • Skapa statligt finansierade program som hjälper de som hävdar att de blivit falskt anklagade för sexuella övergrepp mot barn]

Gardner, R.A. (1995). Written testimony on HR3588 – Proposed revision of the child abuse prevention and treatment act (CAPTA) (Public Law 93-247).

Enligt Gardner så är ju alla som anklagas för sexuella övergrepp mot barn ”falskt anklagade” eftersom pedofili och incest enligt hans synsätt inte är något ”övergrepp” utan endast ett naturligt beteende som inte ska straffas.

PAS som diagnos i DSM-V skulle innebära patologisering och kriminalisering av brottsoffer

In "Otillbörlig påverkan", Barn, Fathers' Rights Movement, Föräldraalienation, papparättsrörelsen, PAS, PAS/PAD, Richard Gardner, Uncategorized, Vårdnadstvister on mars 3, 2011 at 2:27 f m

Varför är Richard Gardners ”teori” om Parental Alienation Syndrom/Parental Alienation  pseudovetenskap? (Gardners ”teori” går även under namnet Parental Alienation Disorder, Parental Alienation eller på svenska under förkortningen PAS, ”föräldraalienation” eller ”otillbörlig påverkan”.)

1. Richard Gardner som utarbetade ”teorin” gjorde det i ett kommersiellt syfte, utan hänsyn till vilka följder det fick för barn och mödrar, i vårdnadstvister där våld, dominans och sexuella övergrepp från mannens sida var anledningen till att kvinnan valt att separera från mannen.

Gardner försörjde sig som ”expertvittne” på förövarens sida i domstolarna. För att möjliggöra vårdnad och umgänge för våldsutövande och våldsdömda fäder utarbetade han ”teorin” om PAS. Hans ”expertvittnesmål” med ”teorin” om PAS som grund ledde följaktligen till att våld, hot och sexuella övergrepp mot barnet och mamman kunde fortsätta, och i många fall även förvärras.

Att detta blivit den direkta följden av användningen av PAS eller ”Parental Alienation” som ”diagnos” och bedömningsgrund i vårdnadstvister är lätt att belägga. Senast igår publicerades en amerikansk artikel av Peter Jamison i SF Weekly, ”Illegal Guardians – California Family Courts Helping Pedophiles, Batterers Get Child Custody”, där det också tydliggjordes:

”Attempts to curb the system’s capacity for enabling abusive parents have thus been perceived in the past as antimale activism. When state Assemblyman Jim Beall, a San Jose Democrat and chair of the Assembly’s Human Services Committee, introduced legislation in 2009 that would have banned the use of Parental Alienation Syndrome in California family courts, strong opposition from fathers’ rights groups helped doom the bill.”

I ett av de fall, som artikeln tar upp hade faderns hot om att döda barnet varit känt av domstolen genom att modern ansökt om besöksförbud och lämnat in bevis i form av skriftliga meddelanden i vilka mannen hotat döda barnet under umgänget om inte kvinnan gick tillbaka till honom.

Men dessa bevis hade bryskt nonchalerats av domstolen som lögner och försök från mammans sida att alienera barnet från kontakt med fadern med hänvisning till Richard Gardners ”teori” om PAS. Därför fick mannen fortsätta träffa barnet obevakat och det fick någon tid senare till följd att han verkställde sitt hot och dödade barnet.

Till och med Dr Phil har som sagt redovisat hur ”teorin” om PAS missbrukats i amerikanska domstolar och lett till att sju barn dödats av sina fäder när domstolen nonchalerat mammans larm om våldet som försök att ”alienera” fadern från barnen.

Situationen i Sverige har länge varit likadan, men här har införandet av PAS/PAD/PA (”föräldraalienation”) som bedömningsgrund i domstol osynliggjorts och papparättsrörelsens framgångsrika lobbyarbete har mörkats.

Barn har inget rättsskydd, det görs inga riskbedömningar, trots vad lagen säger, för påståenden om våld, eller till och med konstaterat våld, tolkas ändå som försök från moderns sida att utmanövrera fadern från vårdnad och umgänge. När barnen ropar på hjälp av samhället på grund av faderns våld och övergrepp, så är tolkningen att mamman utsatt barnen för PAS.

Det har lett till ett synsätt som legaliserar brott och illegaliserar brottsoffers mänskliga rättigheter, och till att det inte finns några omständigheter som kan förläna våldsutsatta barn och mödrar skydd från kontakt med gärningsmannen. Och det i sin tur innebär att våldsutsatta barn och mödrar inte har några mänskliga rättigheter. De får inte skydda sig från våld och övergrepp utan är utelämnade till kontakt med gärningsmannen, och därmed tvingade att leva under hot, under hela barnets uppväxt.

Mödrar och barn som utsätts för hot och våld tvingas till gemensam vårdnad och barnen till obevakat umgänge. Barn som lider av skador från våldet som pappan utsatt familjen för nekas hjälp. Många mödrar har dödats på grund av den kontakt som gemensam vårdnad och umgänge medfört.

När Aftonbladet redovisar hur många, är kritiken rasande från ivrarna för den destruktiva fadersmaktens återinförande. Detta är en attack för att demonisera män påstås det. Att dessa kvinnors liv spillts och att deras barn gjorts moderlösa är likgiltigt, istället uttrycks en fanatisk ilska över att deras död och hur den gick till påtalas. Papparättsrörelsen vill att morden förbigås med tystnad.

2. Ett annat exempel på att PAS/PAD/PA är pseudovetenskap kan man enkelt hitta genom att gå in och läsa på en hemsida som kallar sig för ”Familjerättssocionomernas riksförening”; en ”ideell förening” som nu lobbar ivrigt för att dels framstå som neutral och myndighetsliknande, dels framställa pseudovetenskapens PAS/PAD/PA/”föräldraalienation/ som redan allmänt vedertaget av svenskt rättsväsende och akademin , samtidigt som man i sammanhanget hänvisar till ”expertvittnet” och vittnespsykologen Lena Hellblom-Sjögren, som är allt annat än okontroversiell, vilket exempelvis framgår av Anders Brynges (Överläkare/Specialist i Barn- och Ungdomspsykiatri/Psykoterapeut/Fil kand i psykolog) kraftiga tillbakavisande av hennes artikel om PAS i Psykologtidningen ”Läs artikeln om PAS som en saga” (s 22) – citat:

”Eftersom begreppet saknar empirisk förankring är det oanvändbart juridiskt”.

På denna ”Familjerättssocionomernas Riksförenings” hemsida, som dessutom försåtligt försöker ge intryck av att organisera alla socialsekreterare anställda vid Sveriges familjerätter, trots att det är en ren PAS-propagandasammanslutning, skrivs trots det istället så här om Parental Alienation:

”Alienation är identifierat och studerat i 30 länder. Det finns 600 vetenskapliga referenser i ämnet. Det har beskrivits av ett stort antal oberoende forskare. . . Alienation är universellt accepterat bland socialarbetare, psykologer och familjerådgivare som arbetar med högkonfliktfamiljer. I ungefär 20-25% av högkonfliktfamiljerna förekommer alienation.”

Om ”Parental alienation” vore ”universellt accepterat bland socialarbetare, psykologer och familjerådgivare”, hur kommer det sig då, att Anders Brynge, överläkare i psykiatri, psykoterapeut med fil.kand. i psykologi och många andra med honom tillbakavisar det helt och hållet?

Och vad är det för försåtlig begreppsförvirring, att prata växelvis om ”parental alienation” och ”alienation”. Alienation är ett ord i svenska språket som i psykologisk och psykiatrisk litteratur används för att beteckna något som inte alls har med ”parental alienation”, ”föräldraalienation”, ”parental alienation syndrome” eller ”parental alienation disorder” med ursprung hos Richard Gardner, att göra överhuvudtaget.

Den ”revision” man påstått sig göra patologiserar likafullt primär anknytning och leder till ännu värre begreppsförvirring, otrygghet, rättsosäkerhet och misstänkliggörande av våldsutsatta mödrar och barn. Dess ”diagnoskriterier” är vidare direkt undermåliga.

Därefter kommer således rent löjeväckande redovisning av själva ”diagnoskriterierna” för hur ”parental alienation” yttrar sig, enligt William Bernets/Johnstons et al ”reviderade” version av Gardners ”teorier” om PAS, Parental Alienation (det är fortfarande samma kvackademiska smörja):

Vanliga kännetecken hos barnet:

• hittar på ursäkter för att hindra/minska kontakt

• barnet själv önskar restriktioner av umgänget; vill uttrycka sina synpunkter direkt till domstolen

• Anklagelser om våld, missbruk eller sexuella övergrepp. Många av dessa anklagelser är reella. Alla är det inte. Om anklagelserna inte är sanna, kan fallet många gånger vara svårare än om de är det.

Vanliga kännetecken hos den förälder som alienerar:

• Försvårar umgänge och saboterar den andre förälderns tid med barnet. Påtalar exvis: barnet måste göra läxor, känner sig inte frisk denna dag, har planer med sina vänner, har planerat att sova över hos en kamrat. Ofta säger föräldern att den inte tänker tvinga barnet, det kan ju inte dra in barnet i bilen?

• Uppmuntrar när barnet avvisar den andre föräldern.

• Taktiskt spel för att störa barnets relation med den andre föräldern: lägger sig i telefonsamtal, diskuterar rättsprocess med barnet.

Vanliga kännetecken hos den avvisade föräldern:

• Återkommande stämningsprocesser. Kan både vara befogade och ej befogade.

• Kan påtvinga sig kontakt med barnet: via telefon, via mail eller genom att följa barnet.

• Kan vara oförmögen att kontrollera ilska.

• Kan ha brister i föräldraförmågan eller kapacitet till empati.

• Kan vara en ytterst lämplig förälder.”

Om barnet berättat att ”våld, missbruk eller sexuella övergrepp” förekommer och ”[m]ånga av dessa anklagelser är reella” så är det ju verkligen inte konstigt om barnet ”hittar på ursäkter för att hindra/minska kontakt” eller för den delen ”vill uttrycka sina synpunkter direkt till domstolen”. Vad skulle dessa ”familjerättssocionomer” själva  göra under sådana omständigheter? Och vilket beteende ser ”Familjerättssocionomernas Riksförening” istället som önskvärt? Att barnet snällt följer med och utstår mer ”våld, missbruk eller sexuella övergrepp”? Tydligen.

Resonemanget strider också klart och tydligt mot lagen, som grundmurat och otvetydigt stadgar att barnet har rätt att komma till tals i vårdnadstvister, och lika otvetydigt rätt att göra sin röst hörd där. Den domstol som inte efterföljer detta följer således inte heller lagen, varken intentionerna i dess förarbeten eller dess uttryckliga text.

Beskrivningen av den ”avvisade föräldern” är inte mindre skrattretande:

”Kan vara oförmögen att kontrollera ilska.” ”Kan ha brister i föräldraförmågan eller kapacitet till empati.” ”Kan vara en ytterst lämplig förälder.” ”Återkommande stämningsprocesser. Kan både vara befogade och ej befogade.”

Är man ”oförmögen att kontrollera ilska” så är man knappast en ”ytterst lämplig förälder”. Inte heller om man har ”brister i föräldraförmågan eller kapacitet till empati” [här blir det dessutom oklart menar de brister i föräldraförmågan OCH kapacitet till empati, eller menar de ”brister i föräldraförmågan och kapaciteten till empati”]

Man skiljer här inte heller på befogade och ej befogade stämningsprocesser, följaktligen inte heller hur de åtskilts, utan de framställs som likvärdiga ur kriteriesynpunkt. Oerhört märkligt resonemang som abslut inte kan ligga till grund för en medicinsk diagnos som skall inkluderas i DSM-V. Punktlist-formen i sig utgör ingen garant för vetenskaplighet.

De svepande och obegripliga ”kriterierna” gör dem högst ovetenskapliga som ”kriterier”. Olagligheten att patologisera ett barn som utsatts för ”reella” situationer med ”våld, missbruk eller sexuella övergrepp” och ropar på hjälp för det framstår även det helt oförenlig med Svea Rikes Lag samt internationella konventioner. Vad är det här för slags ”familjerättssocionomer”?

En sådan ”teori” vill nu den högerkonservativa och militanta papparättsrörelsen (Fathers Rights’ Movement) upphöja till erkänd medicinsk ”diagnos”.

Vad de i själva verket vill uppnå med detta, är en återgång till en diktatorisk fadersordning, nämligen den machoistiska fadersordning som man nu också upphöjer till norm i exempelvis Brasilien (och Spanien) där det inte längre är tillåtet att uttrycka kritik mot fadern i familjen. Gör en mamma det, så gör hon sig skyldig till ”PAS”. Vad det handlar om är kraftiga inskränkningar av kvinnans rättigheter.

Latinamerika är machoismens hemland, påven är där också den andliga fadern. En påve vars präster i skandal efter skandal visat sig utnyttja barn sexuellt, en påve som förbjuder preventivmedel trots att det leder till att HIV ökar, en påve som också förbjuder kvinnan att avbryta oönskad graviditet, även om graviditeten är en frukt av våldtäkt, mot barn, en påve som sist men inte minst förbjuder skilsmässa.

3. De reaktionära PAS-ivrarna över världen påstår nu också, att APA – American Psychiatric Association – mer eller mindre redan godkänt ”Parental Alienation” som vedertagen psykiatrisk diagnos i DSM-V, deras diagnosmanual som används av medicinsk personal över hela världen och vars nästa reviderade upplaga beräknas vara färdig 2013.

Men när man skriver in Parental Alienation, Parental Alienation Syndrome, Parental Alienation Disorder i sökfältet på deras hemsida får man fortfarande inte upp en enda träff. [2011-03-02]

Det enda som går att hitta är Parental Alienation som ett ”förslag” (proposal) från externa källor (outside sources). Dessa källor är den militanta papparättsrörelsen med konservativa förtecken som i åratal ägnat sig åt intensiv lobbyism för att få den här ”diagnosen” införd i DSM-V. De vill patologisera och kriminalisera brottsoffren och legalisera förövarna och brotten, med andra ord vända svart till vitt, och tvärtom. Det handlar också om ekonomiskt starka krafter, som är angelägna om att denna grovt cyniska marknad för ”expertvittnen” om PAS/PAD/PA nu ska öppna sig som en allt mer stabiliserad lukrativ födkrok.

Lika lite som i Sverige är nämligen de juridiska ombuden och dess ”expertvittnen” satta under lagens tillsyn. I USA krävs tillstånd för att få uppträda som juridiskt ombud, men dessa är uppenbarligen ganska lätta att få, och i fall om vårdnad och umgänge som räknas som det absolut minst attraktiva för lagvrängarna att befatta sig med, så utfärdas ofta tillfälliga sådana, innan personen går vidare i sin karriär.

I Sverige är det dock ännu värre. Vem som helst får uppträda som juridiskt ombud i svenska rättssalar. Advokatsamfundet har ingen tillsyn och personen behöver inte ens vara juridiskt utbildad.

Dessutom har regeringen ändrat reglerna om rättsskydd till brottsoffers nackdel. I civilrättsliga tvister, som vårdnadstvister är, finns inte någon rätt till rättshjälp, då rättsskyddet är borttaget. Man hänvisar till hemförsäkringen, som alla är skyldiga att ha. Samtliga försäkringsbolag har dock ett tak, som gör att en privatperson aldrig kan göra sin röst hörd mot ett företag, eller en arbetsgivare till exempel, utan måste då lägga sig direkt.

Det betyder också, med tanke på vad ”Familjerättssocionomernas riksförening” skriver om ”återkommande rättsprocesser” att barn kan likställas med en vara som kan köpas för pengar. Den som inga har förlorar tvisten eller får föra sin egen talan, och det i sin tur innebär att barnet inte garanteras någon rättssäkerhet alls, inte heller deras mödrar, ifall de inte är kapitalstarka, vilket de sällan är. Det reser allvarliga frågor om rättssäkerhet överhuvudtaget alls kan sägas existera för brottsoffer. I Sverige. 2011.

Källor: SF Weekly – Peter Jamison: ”Illegal Guardians – California Family Courts Helping Pedophiles, Batterers Get Child Custody, The American Society for Adolescent Psychiatry – Joe Kenan: ”About Parental Alienation and DSM-V”, Center for Judicial ExcellenceLos Angeles Times: ”Child custody expert linked to llewd Web photos”, DN – Katolska kyrkans sexskandal växer, UNT – Barnen i kläm i vårdnadstvister, Barns fordringar, SR Verkligheten – Nämndemannen fortsätter sovaFamiljerättssocionomernas riksförening inbjuder till Familjerättsdagar i Malmö 17 mars 2011 /För de som har möjlighet skulle jag råda till att närvara och ifrågasätta spridningen av Gardners idéer inom Socialtjänsten, då de strider emot vad lagen kräver när det gäller riskbedömning, se Socialstyrelsen Riskbedömningar i samband med utredningar om vårdnad, boende och umgänge (2007)

Läsning: Oxford University Press USA – Evan Stark: ”Coercive Control – How Men Entrap Women in Personal Life” (2009)

Länkar: Brottsförebyggande rådet, Regeringskansliet – Mot våld och förtryck, Göteborgs universitet, Regeringskansliet Debattartikel Birgitta Olsson: Italien har antik syn på jämställdhet, Regeringskansliet Debattartikel Erik Ullenhag: Hjälp oss respektera mänskliga rättigheter, Regeringskansliet Pressmeddelande: Mänskliga rättigheter i Sverige kartläggs, Regeringskansliet – Mänskliga rättigheter i fokus under en månad, UN Human Rights Council, Margot Wallström – ”Sexuellt våld mot kvinnor – historiens största tystnad

Sammanfattning: Hur kunde det bli så här?

In "Otillbörlig påverkan", Barn, Fathers' Rights Movement, Föräldraalienation, papparättsrörelsen, PAS, PAS/PAD, Richard Gardner, Vårdnadstvister on januari 20, 2011 at 9:04 e m

En bra början till ett bättre skydd för utsatta barn vore att se till så att inte pedofiler får vårdnad och obevakat umgänge, men sådana skyddsåtgärder har ju papparättsrörelsen satt stopp för då de istället sett till att indoktrinera hela rättsväsendet med den ökände pedofil- och incestförsvararen Richard Gardners ”teorier” om PAS.

Richard Gardner, som är upphovsmannen till ’teorin’ om PAS, var alltså en rättspsykiater i USA som uteslutande försörjde sig som välavlönat ‘expertvittne’ åt vårdnadstvistande fäder i tvister om vårdnad och umgänge. Många gånger anlitades han av dömda förövare. Han snickrade därför ihop en ‘teori’ som skulle möjliggöra att även förövare kunde få vårdnad och obevakat umgänge, ‘teorin’ om ”Parental Alienation Syndrome” – PAS, eller som det också kallas av den militanta papparättsrörelsen ”Parental Alienation Disorder” – PAD. I Sverige har papparättsrörelsen försökt mörka associationerna till Richard Gardner (då han var en uttalad försvarare av incest och pedofili) genom att döpa om hans ‘teori’ och idéer om PAS till ‘föräldraalienation’ eller ‘otillbörlig påverkan’.

Teorin går i korta ordalag ut på att man anammar synsättet att kvinnor och mammor som anmäler våld och övergrepp ljuger för att mota undan pappan – barnet utsätts då, enligt Gardner, för PAS, eftersom pappan därmed blir ‘negativt omtalad’ eller fjärmad från barnet. Problemet är ju bara att i de fall där det förekommit våld och övergrepp så är detta ju helt nödvändiga åtgärder. Ytterligare ett problem ifall man anammar detta synsätt är att ‘teorin’ leder till att mammor och barn misstänkliggörs ifall de berättar om våld och övergrepp, och blir då inte trodda, får därför inget skydd trots allvarliga hot och övergrepp. Detta förstärks ännu mer av att anmälningar om våld och övergrepp enligt Gardner ses som ett av ‘symptomen’ på att PAS föreligger.

En sådan mamma skall då, i ‘svåra fall’, enligt Gardners ‘teori’ om PAS, fråntas vårdnaden som istället skall övergå till pappan. Och handlar det då om en dömd förövare vilket det inte sällan gjorde i de fall där Richard Gardner blev anlitad, blir slutresultatet det (ifall domstolen tror på fadern och hans ‘expertvittne’ Gardner, vilket den många gånger gjorde) att vårdnaden går över till förövaren och barnet skiljs från sin mamma, vilket alltså betydde att fadern vann målet samtidigt som Gardner garanterades en fortsatt lukrativ tillströmning av klienter.

De som vill införa PAS som bedömningsgrund i Sverige är bland annat Lena Hellblom-Sjögren som samarbetat nära med Föreningen Pappa-Barn och NKMR, som i sin tur även ”slåss för att barnen ska få stryk” som en Aftonbladetartikel uttryckte det. NKMR vill alltså återinföra föräldrars rätt att aga sina barn.

Lena Hellblom-Sjögren har också hållit föredrag om PAS hos stiftelsen Rättsstatens Vänner som verkar vara inne på samma linje. Den instiftades av framlidne uppsalaprofessorn i civilrätt Anders Agrell som i många år även engagerade sig för resning för ”läkaren och obducenten”. Någon som verkar måna väldigt mycket i denna riktning tycker jag också verkar vara förre justitiekanslern Lambert.

Lena Hellblom-Sjögren (”expertvittne”) som alltså samarbetat mycket med papparättsrörelsen, t ex föreningen Pappa-Barn, har skrivit artiklar och propagerat för PAS, både i Juridisk Tidskrift – som advokater, jurister och domare regelmässigt läser – men även i Psykologtidningen, som ju var och varannan personal inom vård och socialtjänst läser. Hon har också hållit föredrag om PAS på Advokatsamfundet, och haft stort genomslag. PAS genomsyrar därför nu domstolarnas bedömningar i vårdnadstvister, och även i andra mål om sexuella övergrepp mot barn, i synnerhet har familjerätterna också påverkats. Riskbedömnignar görs inte i någon nämndvärd utsträckning, vare sig av dem eller domstolarna. När man får kännedom att barn far illa hos pappan under umgänge eller annars vidtas inga åtgärder, hur illa det än ser ut, eftersom umgänge/vårdnad bedömts som barnets bästa av domstol.

Sen har vi hela nätfloran som sympatiserar med ovanstående och hela tiden nämner dem på sina bloggar; det är Ingrid Carlqvist, Daddys blogg (som själv obekymrat har hängt ut sekretessbelagda och känsliga uppgifter om sitt eget barn på nätet till allmän beskådan), Mr Galahad, Pelle Billing, Per Ström (arbetar på tankesmedjan Den Nya Välfärden med koppling till Svenska Arbetsgivareföreningen samt i regeringens IT-råd), Dads r us, Pappa-liv, UmgängesättsFöräldrarnas Riksförening UFR, den självutnämnde ”Pappaombudsmannen” Arne Wirén, självklart också Michael Alonzo (som lobbat i Almedalen tillsammans med Lena Hellblom-Sjögren för införandet av PAS, samt även hållit föredrag för Sveriges samlade socialtjänster på årligt forum för att påverka dem att använda PAS som bedömningsgrund i sina familjerättsliga utredningar, så att fler fäder (även i fall där mamman eller barnen ”påstår” att pappan utsatt dem för våld och övergrepp) ska få vårdnad och obevakat umgänget trots dessa omständigheter, som istället alltså beskrivs som att mamman och barnen då lider av PAS; ”expertvittnet” Richard Gardners smarta sätt att tjäna pengar åt sig själv och en hel kader av likadana ”expertvittnen”.

Nu står en likadan kader i startgroparna i Sverige och vill att PAS införs, för då föds en ny lukrativ födkrok för dem själva, så de kan tjäna riktigt mycket pengar på det här.

Det gäller ”vittnespsykologer” (som Lena Hellblom-Sjögren), familjerättsjurister – som Ruby Claesson, ordförande i NKMR (som ”slåss för att barnen ska få stryk”), försvarsadvokater, självutnämnda men icke juridiskt utbildade ”juridiska ombud” som ”Pappaombudsmannen”, Michael Alonzo har startat juridisk byrå med en utbildad jurist, dock utan att själv vara jurist, ”barnrättsjurister” och en mängd andra typiska yrkesbenämningar bakom vilka döljer sig förespråkare av Gardners PAS-agenda. Anledningen? För att de ska berika sig genom höga arvoden som ”expertvittnen” och ”PAS-experter” i vårdnadstvister.

I USA har det gått så långt att till och med Dr Phil har tagit upp Gardner och hans ‘koncept’ PAS i ett program ”Crisis in Family Court” med anledning av att sju barn på kort tid mördats av fäder som fått vårdnad och obevakat umgänge med hänvisning till Gardners ”teorier” om PAS framförda av ”expertvittnen” som arbetat för fädernas räkning i domstolen och sett till att de fått både vårdnad och umgänge, trots att de var en fara för barnen. I sju av de fallen ledde det alltså till att barnen mördades, vilket Dr Phil tog upp i programmet.

Så här säger Richard Gardner om hur han tänker sig ‘terapi’ för familjepedofilen som begått övergrepp mot sina barn:

”He has to be helped to appreciate that, even today, it [pedophilia] is a widespread and accepted practice among literally billions of people. He has to appreciate that in our Western society especially, we take a very punitive and moralistic attitude toward such inclinations. He has had a certain amount of back (sic) luck with regard to the place and time he was born with regard to social attitudes toward pedophilia.”

Källa: Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 593).

Översatt till svenska: ”Han [fadern] måste få hjälp att förstå att det till och med i dag är ett utbrett och accepterat beteende bland bokstavligt talat miljarder människor. Han [fadern] måste förstå att man, särskilt i vårt västerländska samhälle, intagit en mycket fördömande och moraliserande attityd mot sådana böjelser. Han har helt enkelt haft ett visst mått av otur när det gäller platsen och tiden han fötts in i beträffande sociala attityder mot pedofili”.

Vidare säger Gardner beträffande terapi för modern och hustrun till familjepedofilen:

”Perhaps she can be helped to appreciate that in the history of the world his behavior has probably been more common than the restrained behavior of those who do not sexually abuse their children.”

Källa: Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (pp. 585)

Översatt till svenska: ”Kanske kan hon få hjälp att förstå att hans beteende historiskt sett förmodligen varit vanligare än det återhållsamma beteendet hos dem som inte förgriper sig sexuellt på sina barn”.

Föreningen Pappa-Barn och papparättsivrarna har lobbat hårt mot politiker, och fått t ex en moderat Fredrik Schultze med flera, att motionera och verka för införandet av PAS i Sverige.

Det är också del av en högerkonservativ politisk agenda som många gärna vill se förverkligad även här i Sverige.

SVT Debatt Docent och psykiater: ”Lägg ner denna pucko-myndighet” Uppdrag Granskning Mer på SVT Debatt: ”SBU vilseleder om pedofiler” Chatt om pedofilen i Sundsvall Socialtjänsten missade övergrepp Pedofilen: ”Det som hände kan jag inte ändra” Pedofilens dotter berättar för att hjälpa andra utsatta Debatt live på webben torsdag

Bättre att hänga ut pedofilernas försvarare

In "Otillbörlig påverkan", Barn, Fathers' Rights Movement, Föräldraalienation, papparättsrörelsen, PAS, PAS/PAD, Richard Gardner, Uncategorized, Vårdnadstvister on januari 20, 2011 at 7:32 f m

Med anledning av onsdagens Uppdrag Granskning så ställs frågan: Hur kunde det ske? Ja, det är inte så konstigt att pedofiler får generösare permissioner än vad reglerna medger, för pedofilförsvaret har satt sig i väggarna på det svenska rättsväsendet.

Vad gäller papparättsrörelsen i Sverige och dess lobbying för att införa pedofilförsvararen Richard Gardners ”teorier” om PAS som bedömningsgrund i familjerättsliga vårdnadsutredningar, ”diagnos” inom barn- och ungdomspsykiatrin samt framför allt som beslutsunderlag i domstol, så är ”expertvittnet” och vittnespsykologen Lena Hellblom-Sjögren ett nav.

Därför är det viktigt att närmare granska vilka hon samarbetar med, när hon inte är upptagen med sitt samarbete med papparättsrörelsen vill säga.

1. NKMR, Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter, de som ”slåss för att barnen ska få stryk”, de vill med andra ord återinföra barnagan i Sverige. Senast 21 augusti 2010 deltog Lena Hellblom-Sjögren i deras ”symposium” i Göteborg med ett anförande om PAS.

2. 19 april 2010 deltog hon också i ett seminarium ” i Uppsala ”Rättssäkerhet i vågskålen & Juridiken och psykologin” hållet av stiftelse ”Rättsstatens vänner” med ett anförande om PAS. Där listades även följande föredrag och föredragshållare:

Domstolarnas ”blockering”
Brita Sundberg-Weitman, f.d. hovrättsråd
Rigmor Robèrt, läkare och psykoterapeut

Presentation av Stiftelsens projekt rörande domstolars
psyklogiska föreställningar
i sexualbrottmål.
Thérèse Juel, journalist
Thomas Wettergren, samhällsvetare

Beskrivning av projektet rörande domstolars
psykologiska föreställningar i sexualbrottmål

Thérèse Juel, journalist
Thomas Wettergren, samhällsvetare

Rättsstaten och sanningen
Stig Centerwall, advokat

Vårdnadsmål och sexualbrottmål
Lena Hellblom Sjögren,
dr.leg. psykolog

Utsagepsykologin inom rättsväsendet
Nils Wiklund, docent rättspsykologi

Barnkonventionen i bakvatten
Bertil Wennergren, f.d. regeringsråd”

3. Av dem finner vi sedan ”samhällsvetaren” Thomas Wettergren även i en annan organisation, OMO – ord mot ord, som även den hänvisade till redan nämnda NKMR (innan siten OMO – omoa.se plötsligt togs bort), dock låter han villigt NKMR publicera sina texter som kan ses här ”med författarnas benägna tillstånd” (medförfattare Gunvor Wallin ”pensionerad juris professor”). Och texten som de publicerar heter just ”Hellre fria än fälla”.

Man ställer sig frågan: Om man är angelägen om att inte oskyldiga ska fällas, varför då låta driva deras sak på en sida som tillhör en organisation som ”slåss för att barnen skall få stryk”?

Det går liksom inte ihop, även om det är någon så prominent som bortgångne professor Anders Agrell som instiftade Rättsstatens vänner (och som även är känd för sitt mångåriga engagemang för ”läkaren och obducenten”).

På samma sätt går det inte heller ihop att åberopa Richard Gardner och hans ”teorier” om PAS ifall man vill tillförsäkra fäder ”rättvis” prövning i domstol, då han var en uttalad försvarare av pedofili och incest.

4. Lena Hellblom-Sjögren  har också, utöver den tidigare redovisade artikeln om PAS i Psykologtidningen (s 25) och Juridisk Tidskrift, informerat Advokatsamfundet om PAS, vilket framgår av deras verksamhetsberättelse för 2005 :, s. 53, där man kan läsa följande:

”FAMILJERÄTTSKOLLEGIET

Kollegium har hållits på restaurang KB fyra gånger under året. Den 16 februari gästade förvaltningsjuristen Eva von Scheele kollegiet och talade under rubriken ”Vad gör överförmyndaren och varför? Psykologen Lenna Hellboom Sjögren besökte kollegiet den 13 april och talade under ämnet ”Parents Alienation Syndrom (PAS)” .

Uppdrag Granskning ”Är det en lösning att hänga ut pedofiler” Fem-årig flicka blev offer för dömd  pedofil Permissionerna: Kamraten också dömd för sexbrott mot barn Så gjorde vi reportaget om pedofilen i Sundsvall Hittade nya offer i bostadsområdet Maria vill hjälpa andra utsatta barn INTERVJU Pedofilen: ”Kan inte ändra det som hänt”

Uppdrag Granskning Blogg  SIFO: Hälften av svenskarna vill veta om grannen är pedofil Debatt följer upp programmet om pedofilen

I nästa inlägg kommer mer granskning av papparättsrörelsen i Sverige.