Vad är egentligen PAS?

Varför har ”teorin” om PAS fått så stort genomslag i svenskt rättsväsende?

In Uncategorized on mars 13, 2011 at 2:28 f m

Den riksdagsman som stöder papparättsrörelsens lobby och ett införande av ”teorin” om PAS, eller ”principerna” bakom den, som bedömningsgrund i domstolarna och socialtjänstens familjerättsliga vårdnadsutredningar, är moderaten Anti Avsan, som bland annat på sin blogg betonar:

”Att det förekommer falska påståenden om sexuella övergrepp och annat är inte någon hemlighet. Sådant är naturligtvis helt förkastligt och går ytterst alltid ut över barnet.”

Exakt samma formulering återfinns sedan i Moderaternas ”framtidsprogram” för jämställdhet, ”Mer jämställdhet med Nya Moderaterna” [s 30], som Anti Avsan skrivit tillsammans med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Ett arbete, som enligt Anti Avsan själv, även socialförsäkringsminister Ulf Kristersson uttryckte stort intresse för, när han satt som ordförande i Alliansens familjepolitiska arbetsgrupp.

Den 25 augusti 2010 deltog Avsan i seminarium hos föreningen Pappa-Barn i vars riksförening Michael Alonzo är ordförande, tillsammans med följande personer:

Medverkande:

  • Barnombudsmannen (vik), Maria Oldberg, Uppsala
  • Journalisten Ingrid Carlqvist, Malmö
  • Läkaren Pelle Billing, Malmö
  • Advokaten Birgitta Hållenius, Stockholm
  • Riksdagsledamoten (M), ledamoten i civilutskottet och rådmannen (Stockholms tingsrätt), Anti Avsan, Huddinge

Temat var Få till stånd ett fungerande föräldraskap, för barnets bästa, under pågående och efter en separation” och frågeställningarna som diskuterades var bland annat:

  • Hur ska vi förhålla oss till begreppet PAS (Parental Alienation Syndrome)

Ingrid Carlqvist medverkade då under följande programpunkt:  ”Ingrid Carlqvist kommer bland annat att ge en historisk tillbakablick som kan förklara hur vi hamnade i den situation som nu råder där pappor ofta misstänkliggörs i vårdnadstvister. Hon kommer även att tala om PAS, och vad vi egentligen menar med “parental alienation”.

När det gäller Anti Avsans programpunkt så stod där att läsa: ”Anti Avsan lämnar sin syn vilka problemområden som han har identifierat utifrån sina erfarenheter som domare och som ledamot i civilutskottet där ärenden om familjerättsliga lagstiftning bereds.”

Anti Avsan, som är före detta polis, sedermera rådman, har tillsammans med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, som också är före detta polis, även skrivit ett antal artiklar i DN och på Newsmill 2009 som visar att de tagit starkt intryck av ”teorin” om PAS och ett införande av denna som bedömningsgrund i svensk lagstiftning om vårdnad, boende och umgänge. De svarar i en artikel ”Alla pappor måste kräva sin rätt till barnen” Joakim Ramstedt (Daddy) så här:

En av Ramstedts frågor är hur snabbt en lagändring kan komma till stånd. Det korta svaret – med tanke på hur lagstiftningsarbete går till – är att det inte är realistiskt att tro att någon förändring kan ske under denna mandatperiod.”

Man hänvisar sedan till en ”australisk” modell att lösa problemen med ”samarbetssvårigheter” i vårdnadstvister. Australien är ett av de länder där Richard Gardners ”teori” om PAS använts som allra flitigast som bedömningsgrund i vårdnadstvister. Så här uttalar sig Anti Avsan om saken i riksdagen:

Strukturen för sådana samtal kan gärna utgå från en modell som tillämpas i Australien där man försöker lösa vårdnadstvister genom tidiga insatser. I Australien får föräldrarna inte väcka talan i domstol innan seriösa försök har gjorts att lösa den uppkomna konflikten. Sådana lösningar är med vår rättstradition inte möjliga att applicera direkt på svenska förhållanden, men nytänkande, idéer och principer kan ändå på olika sätt anpassas till svenska förhållanden.

Fru talman! Jag anser för övrigt att processreglerna vid vårdnadstvister ska ändras så att de inte skärper konflikter i onödan. Jag anser också att gemensam vårdnad bör återfå en starkare ställning som huvudregel när tvist uppkommit om vårdnaden i samband med separation. Dessutom kan jag lägga till att påstådda samarbetssvårigheter inte får löna sig.”

I framtidsprogrammet, som Avsan och Engström tillsammans utarbetat, framgår det lite tydligare hur de här ”samarbetssamtalen” efter australisk modell ska utformas.

”Som exempel på metodik kan nämnas hanteringen av en situation där en kvinna inte vill tillåta barnens far att träffa sina barn. Kvinnan placerades med fördel i en grupp tillsammans med – bland andra – en annan man som har motsvarande problem med en annan kvinna. Under gruppsamtalen kunde mannen i samtalsgruppen beskriva sin frustration och sina känslor med anledning av att han utestängts från möjligheten att träffa sina barn och detta påverkade ofta kvinnan att fundera på sitt eget agerande och sin egen situation utifrån andra utgångspunkter än de ursprungliga.” [sidan 33] [min länk under "ursprungliga"]

För Anti Avsan verkar ökad jämställdhet i stor utsträckning handla om att gynna män ekonomiskt och missgynna redan missgynnade ensamstående mödrar, genom att ”[s]töd från det allmännas sida till familjer bör betalas ut enligt principen hälften till vardera föräldern”, samt om att verka för ett återinförande av en synnerligen auktoritär fadersroll i familjen, med tanke på vad ett införlivande av idéerna om ”Parental Alienation” i rättskipningen inneburit, där det genomförts, nämligen legalisering av våldsbrott mot kvinnor och barn samt kriminalisering av brottsoffer. När man läser vidare i framtidsprogrammet förstår man hur Avsan tänker sig att ”teorin” om PAS skall vävas in i framtida lagstiftning beträffande bedömning i vårdnadstvister om vårdnad och umgänge.

”Samarbetssvårigheter – som ofta anges som grund för att utesluta gemensam vårdnad – får inte ”löna sig” Gemensam vårdnad bör återfå en starkare ställning som huvudregel när föräldrar separerar.”

Som rådman vet Anti Avsan att bakom formuleringen ”samarbetssvårigheter” som då ”utesluter gemensam vårdnad” döljer sig i domslut i realiteten kvinnors anmälningar om våld och övergrepp, brottsmålsdomar, besöksförbud och polisens förundersökningar för det är så domstolarna uttrycker dessa. De nämner sällan i klartext att det är mannens våld som ligger bakom ”samarbetssvårigheterna”, det vill säga när en av parterna motsätter sig gemensam vårdnad, företrädesvis kvinnan, då det oftast är hon eller barnen som blivit utsatta för våldet. Ju fler vårdnadstvister pappan driver, desto mer osynliggörs våldet som finns belagt i den skriftliga bevisningen, så till slut finns bara formuleringen ”samarbetssvårigheter” kvar.

Barnperspektivet lyser med sin frånvaro. Till exempel talas inget om barnets rätt att komma till tals längre. Ordalydelserna i ”framtidsprogrammet” visar att det är pappans rätt det handlar om, och inte barnets:

”I tvister om vårdnad, boende och umgänge kan man säga att det är spegelbilden av hur det ser ut på jämställdhetsområdet och i vilken mån föräldrarna har tagit ansvar för ett barn som blir till en för- eller nackdel i processen. Det får därmed i någon mån betydelse om man har tagit del i barnets dagliga skötsel och intresserat sig för barnet eller inte. Den förälder som (i de allra flesta fall) av olika skäl har tagit det större ansvaret för barn och hem är den som på olika sätt frestas att exploatera detta. Det kan till och med vara så att det finns ett intresse av att utestänga den andre föräldern i syfte att skapa sig ett eget försteg gentemot den andre. Sådant kan naturligtvis inte accepteras.”

Vad barnet tycker om den saken, att ingen vikt ska fästas vid vem som tagit huvudsaklig vård om honom eller henne, kommenteras inte, inte heller vad ett barn eventuellt kan tänkas tycka om en sådan förändrad processordning.

När man tänker på vad som är känt om kvinnomisshandel som det vanligaste polisbrottet utanför tjänsten, och om den kåranda inom polisen som många kritiserat, så frågar man sig också varför Moderaterna valt två poliser till att utarbeta Moderaternas nya program för ”jämställt föräldraskap” och ”mer jämställdhet”.

Ännu fler frågetecken kan ställas framför valet att låta just den före detta polisen Anti Avsan, som själv säger sig stå ”klart till höger”, få ett så stort inflytande över Moderaternas framtida jämställdhetspolitik, eftersom han inte heller är vilken polis som står ”klart till höger” som helst, utan en polis som enligt uppgift tidigare varit medlem i den så kallade baseballigan och Stockholms Försvarsskytteförening.

Det är också underligt att man uteslutande tagit intryck av hur just Australien utformat sin familjepolitik, eftersom det dels ligger långt från Sverige, dels är det land som kommit längst när det gäller att tillämpa Richard Gardners pseudovetenskapliga idéer om ”Parental Alienation” i domstolarna.

”Under sommaren 2008 var Anti Avsan (ordförande i delarbetsgrupp Familj och arbetsliv) och Ewa Thalén Finné (ordförande i delarbetsgrupp Välfärden) på studiebesök i Australien med civilutskottet. Studiebesöket var delvis inriktat på att studera hur familjerättsliga problem hanteras. Besök gjordes bland annat på Attorney General´s Department i Canberra (motsvarigheten till justitiedepartementet) för en briefing om familjerättslig lagstiftning, High Court of Australia i Canberra för en briefing om domstolens funktion och verksamhet och Family Court of Australia samt Federal Magistrates Court i Sydney för en briefing om handläggningen av familjemål. Därutöver gjordes ett besök i Sydney hos den kommunala organisation som hanterar konflikter mellan föräldrar – gällande barn – i samband med separationer.”

Newsmill Anti Avsan och Hillevi Engström Alla pappor måste kräva sin rätt till barnen Riksdagens protokoll 2010/11:10 Anti Avsan och Hillevi Engström:Mer jämställdhet med Nya Moderaterna” Anti Avsan och Hillevi Engström: Förnyelse Moderaterna ”Jämställt föräldraskap” Aftonbladet 28 män som dödat sin kvinna är fortfarande vårdnadshavare SF Weekly Peter Jamison: ”Illegal Guardians – California Family Courts Helping Pedophiles, Batterers Get Child Custody” Aftonbladet Skäms, Sverige! Aftonbladet Expolisen högg ihjäl sin hustru Aftonbladet Samhällets misstag kostade Carla livet Aftonbladet ”Jag trodde mamma sov” SVT Debatt ”Nyamku Sabunis feghet kostar kvinnoliv” SVT Debatt Polisen kom inte när Carla dödades av sin exman SVT Debatt Zinat Pirzadeh Riktig kärlek ger inte blåmärken SVT Debatt Carina Ohlsson Det är dags att vara konkret, Nyamku Sabuni Monica Antonsson PAS i Sverige? Absolut inte. Nej tack! SVT Debatt SSU SVT Debatt Chatta om våld mot kvinnor SVT Debatt Eftersnack Polisen borde förstått att Carla kunde mördas Kriminalvården Ny forskningsrapport om partnervåld Daddys Ljugande journalister prisas igen Uppdrag Granskning Den andra våltäkten DN Våltäkterna i Bjästa Uppdrag Granskning 5-årig flicka i Sundsvall blev offer för dömd pedofil Stora journalistpriset Årets avslöjande Den andra våldtäkten

Tidigare inlägg:

Se också: Violence Against Women (Australia), Reducing Violence, Violence Against Women in Australia:

Australian women’s lifetime experience of violence

The Personal Safety Survey provides data on Australian women’s lifetime experiences of violence (since the age of 15).

In Australia:

• Close to half of all women (40%) have experienced violence since the age of 15.

• Just under one-third of women (29%) have experienced physical assault.

• Nearly one in five women (17%) have experienced sexual assault.

• Nearly one in six women (16%) have experienced violence by acurrent or previous partner in their lifetime.

• Since the age of 15, one-third of women (33%) have experienced inappropriate comments about their body or sex life, one-quarter (25%) have experienced unwanted sexual touching, and one in five(19%) have been stalked (ABS 2006).”

Patterns and risks

Women are most at risk of violence in the home and from men they know:

• The most common location for physical assaults to occur forwomen is in the home.

• Among women physically assaulted in the previous 12 months, the most frequent category of perpetrators was male current or previous partners, and the second most frequent category was male family members or friends (ABS 2006)”

”Intimate partner violence is the leading contributor to death, disability and illness in Victorian women aged 15 to 44 (VicHealth 2004).

– Intimate partner violence alone contributes 9% to the diseaseburden in Victorian women aged 15–44 years, making it the largest known contributor to the preventable disease burden in this group (VicHealth 2004).

– Key health outcomes of intimate partner violence which make up its substantial disease burden include depression, anxiety, suicide, tobacco and alcohol use, and other negative impacts.”

  1. Hårresande bra sammanfattat.
    När får vi veta varför Avsan, den utpekade Dekorimamannen, sitter i riksdagen?

  2. [...] får kanske anledning att återkomma till detta glädjande besked. Oerhört positivt att det finns domstolar som ser till barnens bästa och lyssnar på dem och som avfärdar dessa självutnämnda [...]

  3. [...] Det betyder i många fall döden, och i varje fall ekonomisk undergång. I båda fallen är det samhällets juridiska instanser och myndigheter som är ansvariga för att så sker, vilket innebär att misshandlade kvinnor och [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: