Vad är egentligen PAS?

Archive for mars, 2011|Monthly archive page

Varför har ”teorin” om PAS fått så stort genomslag i svenskt rättsväsende?

In Uncategorized on mars 13, 2011 at 2:28 f m

Den riksdagsman som stöder papparättsrörelsens lobby och ett införande av ”teorin” om PAS, eller ”principerna” bakom den, som bedömningsgrund i domstolarna och socialtjänstens familjerättsliga vårdnadsutredningar, är moderaten Anti Avsan, som bland annat på sin blogg betonar:

”Att det förekommer falska påståenden om sexuella övergrepp och annat är inte någon hemlighet. Sådant är naturligtvis helt förkastligt och går ytterst alltid ut över barnet.”

Exakt samma formulering återfinns sedan i Moderaternas ”framtidsprogram” för jämställdhet, ”Mer jämställdhet med Nya Moderaterna” [s 30], som Anti Avsan skrivit tillsammans med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Ett arbete, som enligt Anti Avsan själv, även socialförsäkringsminister Ulf Kristersson uttryckte stort intresse för, när han satt som ordförande i Alliansens familjepolitiska arbetsgrupp.

Den 25 augusti 2010 deltog Avsan i seminarium hos föreningen Pappa-Barn i vars riksförening Michael Alonzo är ordförande, tillsammans med följande personer:

Medverkande:

  • Barnombudsmannen (vik), Maria Oldberg, Uppsala
  • Journalisten Ingrid Carlqvist, Malmö
  • Läkaren Pelle Billing, Malmö
  • Advokaten Birgitta Hållenius, Stockholm
  • Riksdagsledamoten (M), ledamoten i civilutskottet och rådmannen (Stockholms tingsrätt), Anti Avsan, Huddinge

Temat var Få till stånd ett fungerande föräldraskap, för barnets bästa, under pågående och efter en separation” och frågeställningarna som diskuterades var bland annat:

  • Hur ska vi förhålla oss till begreppet PAS (Parental Alienation Syndrome)

Ingrid Carlqvist medverkade då under följande programpunkt:  ”Ingrid Carlqvist kommer bland annat att ge en historisk tillbakablick som kan förklara hur vi hamnade i den situation som nu råder där pappor ofta misstänkliggörs i vårdnadstvister. Hon kommer även att tala om PAS, och vad vi egentligen menar med “parental alienation”.

När det gäller Anti Avsans programpunkt så stod där att läsa: ”Anti Avsan lämnar sin syn vilka problemområden som han har identifierat utifrån sina erfarenheter som domare och som ledamot i civilutskottet där ärenden om familjerättsliga lagstiftning bereds.”

Anti Avsan, som är före detta polis, sedermera rådman, har tillsammans med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, som också är före detta polis, även skrivit ett antal artiklar i DN och på Newsmill 2009 som visar att de tagit starkt intryck av ”teorin” om PAS och ett införande av denna som bedömningsgrund i svensk lagstiftning om vårdnad, boende och umgänge. De svarar i en artikel ”Alla pappor måste kräva sin rätt till barnen” Joakim Ramstedt (Daddy) så här:

En av Ramstedts frågor är hur snabbt en lagändring kan komma till stånd. Det korta svaret – med tanke på hur lagstiftningsarbete går till – är att det inte är realistiskt att tro att någon förändring kan ske under denna mandatperiod.”

Man hänvisar sedan till en ”australisk” modell att lösa problemen med ”samarbetssvårigheter” i vårdnadstvister. Australien är ett av de länder där Richard Gardners ”teori” om PAS använts som allra flitigast som bedömningsgrund i vårdnadstvister. Så här uttalar sig Anti Avsan om saken i riksdagen:

Strukturen för sådana samtal kan gärna utgå från en modell som tillämpas i Australien där man försöker lösa vårdnadstvister genom tidiga insatser. I Australien får föräldrarna inte väcka talan i domstol innan seriösa försök har gjorts att lösa den uppkomna konflikten. Sådana lösningar är med vår rättstradition inte möjliga att applicera direkt på svenska förhållanden, men nytänkande, idéer och principer kan ändå på olika sätt anpassas till svenska förhållanden.

Fru talman! Jag anser för övrigt att processreglerna vid vårdnadstvister ska ändras så att de inte skärper konflikter i onödan. Jag anser också att gemensam vårdnad bör återfå en starkare ställning som huvudregel när tvist uppkommit om vårdnaden i samband med separation. Dessutom kan jag lägga till att påstådda samarbetssvårigheter inte får löna sig.”

I framtidsprogrammet, som Avsan och Engström tillsammans utarbetat, framgår det lite tydligare hur de här ”samarbetssamtalen” efter australisk modell ska utformas.

”Som exempel på metodik kan nämnas hanteringen av en situation där en kvinna inte vill tillåta barnens far att träffa sina barn. Kvinnan placerades med fördel i en grupp tillsammans med – bland andra – en annan man som har motsvarande problem med en annan kvinna. Under gruppsamtalen kunde mannen i samtalsgruppen beskriva sin frustration och sina känslor med anledning av att han utestängts från möjligheten att träffa sina barn och detta påverkade ofta kvinnan att fundera på sitt eget agerande och sin egen situation utifrån andra utgångspunkter än de ursprungliga.” [sidan 33] [min länk under "ursprungliga"]

För Anti Avsan verkar ökad jämställdhet i stor utsträckning handla om att gynna män ekonomiskt och missgynna redan missgynnade ensamstående mödrar, genom att ”[s]töd från det allmännas sida till familjer bör betalas ut enligt principen hälften till vardera föräldern”, samt om att verka för ett återinförande av en synnerligen auktoritär fadersroll i familjen, med tanke på vad ett införlivande av idéerna om ”Parental Alienation” i rättskipningen inneburit, där det genomförts, nämligen legalisering av våldsbrott mot kvinnor och barn samt kriminalisering av brottsoffer. När man läser vidare i framtidsprogrammet förstår man hur Avsan tänker sig att ”teorin” om PAS skall vävas in i framtida lagstiftning beträffande bedömning i vårdnadstvister om vårdnad och umgänge.

”Samarbetssvårigheter – som ofta anges som grund för att utesluta gemensam vårdnad – får inte ”löna sig” Gemensam vårdnad bör återfå en starkare ställning som huvudregel när föräldrar separerar.”

Som rådman vet Anti Avsan att bakom formuleringen ”samarbetssvårigheter” som då ”utesluter gemensam vårdnad” döljer sig i domslut i realiteten kvinnors anmälningar om våld och övergrepp, brottsmålsdomar, besöksförbud och polisens förundersökningar för det är så domstolarna uttrycker dessa. De nämner sällan i klartext att det är mannens våld som ligger bakom ”samarbetssvårigheterna”, det vill säga när en av parterna motsätter sig gemensam vårdnad, företrädesvis kvinnan, då det oftast är hon eller barnen som blivit utsatta för våldet. Ju fler vårdnadstvister pappan driver, desto mer osynliggörs våldet som finns belagt i den skriftliga bevisningen, så till slut finns bara formuleringen ”samarbetssvårigheter” kvar.

Barnperspektivet lyser med sin frånvaro. Till exempel talas inget om barnets rätt att komma till tals längre. Ordalydelserna i ”framtidsprogrammet” visar att det är pappans rätt det handlar om, och inte barnets:

”I tvister om vårdnad, boende och umgänge kan man säga att det är spegelbilden av hur det ser ut på jämställdhetsområdet och i vilken mån föräldrarna har tagit ansvar för ett barn som blir till en för- eller nackdel i processen. Det får därmed i någon mån betydelse om man har tagit del i barnets dagliga skötsel och intresserat sig för barnet eller inte. Den förälder som (i de allra flesta fall) av olika skäl har tagit det större ansvaret för barn och hem är den som på olika sätt frestas att exploatera detta. Det kan till och med vara så att det finns ett intresse av att utestänga den andre föräldern i syfte att skapa sig ett eget försteg gentemot den andre. Sådant kan naturligtvis inte accepteras.”

Vad barnet tycker om den saken, att ingen vikt ska fästas vid vem som tagit huvudsaklig vård om honom eller henne, kommenteras inte, inte heller vad ett barn eventuellt kan tänkas tycka om en sådan förändrad processordning.

När man tänker på vad som är känt om kvinnomisshandel som det vanligaste polisbrottet utanför tjänsten, och om den kåranda inom polisen som många kritiserat, så frågar man sig också varför Moderaterna valt två poliser till att utarbeta Moderaternas nya program för ”jämställt föräldraskap” och ”mer jämställdhet”.

Ännu fler frågetecken kan ställas framför valet att låta just den före detta polisen Anti Avsan, som själv säger sig stå ”klart till höger”, få ett så stort inflytande över Moderaternas framtida jämställdhetspolitik, eftersom han inte heller är vilken polis som står ”klart till höger” som helst, utan en polis som enligt uppgift tidigare varit medlem i den så kallade baseballigan och Stockholms Försvarsskytteförening.

Det är också underligt att man uteslutande tagit intryck av hur just Australien utformat sin familjepolitik, eftersom det dels ligger långt från Sverige, dels är det land som kommit längst när det gäller att tillämpa Richard Gardners pseudovetenskapliga idéer om ”Parental Alienation” i domstolarna.

”Under sommaren 2008 var Anti Avsan (ordförande i delarbetsgrupp Familj och arbetsliv) och Ewa Thalén Finné (ordförande i delarbetsgrupp Välfärden) på studiebesök i Australien med civilutskottet. Studiebesöket var delvis inriktat på att studera hur familjerättsliga problem hanteras. Besök gjordes bland annat på Attorney General´s Department i Canberra (motsvarigheten till justitiedepartementet) för en briefing om familjerättslig lagstiftning, High Court of Australia i Canberra för en briefing om domstolens funktion och verksamhet och Family Court of Australia samt Federal Magistrates Court i Sydney för en briefing om handläggningen av familjemål. Därutöver gjordes ett besök i Sydney hos den kommunala organisation som hanterar konflikter mellan föräldrar – gällande barn – i samband med separationer.”

Newsmill Anti Avsan och Hillevi Engström Alla pappor måste kräva sin rätt till barnen Riksdagens protokoll 2010/11:10 Anti Avsan och Hillevi Engström:Mer jämställdhet med Nya Moderaterna” Anti Avsan och Hillevi Engström: Förnyelse Moderaterna ”Jämställt föräldraskap” Aftonbladet 28 män som dödat sin kvinna är fortfarande vårdnadshavare SF Weekly Peter Jamison: ”Illegal Guardians – California Family Courts Helping Pedophiles, Batterers Get Child Custody” Aftonbladet Skäms, Sverige! Aftonbladet Expolisen högg ihjäl sin hustru Aftonbladet Samhällets misstag kostade Carla livet Aftonbladet ”Jag trodde mamma sov” SVT Debatt ”Nyamku Sabunis feghet kostar kvinnoliv” SVT Debatt Polisen kom inte när Carla dödades av sin exman SVT Debatt Zinat Pirzadeh Riktig kärlek ger inte blåmärken SVT Debatt Carina Ohlsson Det är dags att vara konkret, Nyamku Sabuni Monica Antonsson PAS i Sverige? Absolut inte. Nej tack! SVT Debatt SSU SVT Debatt Chatta om våld mot kvinnor SVT Debatt Eftersnack Polisen borde förstått att Carla kunde mördas Kriminalvården Ny forskningsrapport om partnervåld Daddys Ljugande journalister prisas igen Uppdrag Granskning Den andra våltäkten DN Våltäkterna i Bjästa Uppdrag Granskning 5-årig flicka i Sundsvall blev offer för dömd pedofil Stora journalistpriset Årets avslöjande Den andra våldtäkten

Tidigare inlägg:

Se också: Violence Against Women (Australia), Reducing Violence, Violence Against Women in Australia:

Australian women’s lifetime experience of violence

The Personal Safety Survey provides data on Australian women’s lifetime experiences of violence (since the age of 15).

In Australia:

• Close to half of all women (40%) have experienced violence since the age of 15.

• Just under one-third of women (29%) have experienced physical assault.

• Nearly one in five women (17%) have experienced sexual assault.

• Nearly one in six women (16%) have experienced violence by acurrent or previous partner in their lifetime.

• Since the age of 15, one-third of women (33%) have experienced inappropriate comments about their body or sex life, one-quarter (25%) have experienced unwanted sexual touching, and one in five(19%) have been stalked (ABS 2006).”

Patterns and risks

Women are most at risk of violence in the home and from men they know:

• The most common location for physical assaults to occur forwomen is in the home.

• Among women physically assaulted in the previous 12 months, the most frequent category of perpetrators was male current or previous partners, and the second most frequent category was male family members or friends (ABS 2006)”

”Intimate partner violence is the leading contributor to death, disability and illness in Victorian women aged 15 to 44 (VicHealth 2004).

– Intimate partner violence alone contributes 9% to the diseaseburden in Victorian women aged 15–44 years, making it the largest known contributor to the preventable disease burden in this group (VicHealth 2004).

– Key health outcomes of intimate partner violence which make up its substantial disease burden include depression, anxiety, suicide, tobacco and alcohol use, and other negative impacts.”

Michael Alonzo är en bluffmakare

In Uncategorized on mars 11, 2011 at 1:24 f m

När Michael Alonzo sitter och säger i SVT Debatt, att han inte tycker att vi ska prata specifikt om våld mot kvinnor, men ”möjligtvis kan tycka att mord på barn är särskilt”, hur kommer det sig då, att han lobbar ivrigt för att införa Richard Gardners ”teori” om PAS, som bedömningsgrund i vårdnadstvister i domstol, och i socialtjänstens familjerättsliga vårdnadstutredningar, när det leder till att just barn mördas av sina fäder?

I USA kritiseras nu användningen av Gardners idéer om PAS i rättsväsendet, då den leder till att domare, åklagare och polis inte lyssnar till mödrars varningar och anmälningar om fäders våld och övergrepp.

Som i ett aktuellt fall, Katie Tagle, vars son mördades av pappan för att domstolen inte lyssnat till henne, med hänvisning till Gardners ”teori” om PAS, när hon berättade att pappan hade hotat döda deras gemensamma barn och till slut verkställde hotet:  SF Weekly, ”Illegal Guardians – California Family Courts Helping Pedophiles, Batterers Get Child Custody” [2011-03-02].

Samma resultat visade också Dr Phil i en genomgång av sju fall, där barn mördats av samma anledning; att rättsväsendet inte lyssnat på mamman, när pappans ombud hänvisat till PAS, dvs att mamman bara ljög om våld i syfte att undanhålla fadern kontakt med barnen.

Så här ser det ut när Michael Alonzo är ute på IFO-dagarna, hos Sveriges samlade socialsekreterare, och ‘informerar’ om Richard Gardners idéer om PAS:

12:20 Parental Alienation Syndrom (PAS) – Hur Yttrar Det Sig Och Hur Bemöter Du Problematiken I Vårdnadstvister?

  • Kan du upptäcka att en förälder manipulerar sina barn för att dra egen fördel? Vilka signaler bör du vara uppmärksam på?
  • Hur bemöter du problematiken utan att den vuxne tar illa upp?
  • Hur talar du med barn som är utsatta för PAS för att de ska våga ifrågasätta och bli ärliga inför sig själva?

Michael Alonzo, ordförande Pappa-Barn. Beteendevetare som arbetat på Civildepartementet, Ungdomsstyrelsen och Europarådet med att förändra åsikter hos bl.a. ungdomar.”

Vad är anledningen till det som jämställdhetsminister Syamku Sabuni benämner den fallerade riskbedömningen”?

Svar: Den pseudovetenskapliga ”teorin” om PAS och dess rättskränkande kriterier, som sedan länge är styrande för rättstjänarnas arbete i Sverige (se tidigare inlägg). Idéerna försvaras av samhällets högst uppsatta. Offren kriminaliseras och våldsbrotten mot kvinnor och barn främjas och legaliseras. Det är denna ”teori” som fått fotfäste på grund av papparättsrörelsens lobbyism och som gör att kvinnors varningar inte tas på allvar.

SVT Debatt Polisen kom inte när Carla dödades av sin exman SVT Debatt Se programmet Hur länge ska samhället acceptera att 17 kvinnor varje år mördas av sina män? Aftonbladet Skäms, Sverige!

Se också Dagens Juridik Alonzo lär svenska folket juridik

Andan i Gardners ”teori” om PAS

In Barn, Fathers' Rights Movement, Vårdnadstvister on mars 10, 2011 at 2:57 f m

Om man riktigt vill fånga andan i Richard Gardners ”teori” om PAS och hur den yttrar sig i sättet att argumentera hos de som försvarar den, och vill införa den som barnpsykiatrisk diagnos och bedömningsgrund i vårdnadstvister och familjerättsliga vårdnadsutredningar, så får man börja med grundstenarna för den fullt konstruerade överbyggnaden: Att legalisera brott och kriminalisera brottsoffer.

För att förstå dessa grundsatsers orimlighet, i all sin ofattbara omfattning, kan man inledningningsvis konstatera, att förespråkarna talar som om denna helomvändning var en självklar sak, för alla. Mammor som anmäler övergrepp och våld ljuger, barn far mer illa av att skiljas från en förälder än de gör av att utsättas för sexuella övergrepp och våld, påstår man tvärsäkert i papparättsrörelsen. Som om de visste detta, och som om de som utsatts inte har någon talan, och absolut inte mamman. Om ingen säger emot blir argumentationen ännu extremare och mer förvriden. På vissa hemsidor har jag till och med sett PAS-ivrare som påstår, att ‘utsätta ett barn’ för ”PAS” är värre än mord.

De pratar över huvudet på brottsoffer, om små barn som varit utsatta för värsta tänkbara övergrepp och om våldsutsatta kvinnor, på ett för vanliga människor komplett obegripligt sätt. Moralens naturlagar upphävs lättvindigt och utan tillstymmelse till tvekan. De fasthåller den orimligt diskuterande tonen, utan att visa minsta empati med offren, annat än rent pliktskyldigast, om ens det. När jag försökte fundera ut vad de utsätter sin omgivning för, när de resonerar på det här illegala sättet, råkade jag stöta på följande text, skriven av en psykolog, Stefan Sandström: ”Därför blir man sadist”:

”Bakom fenomen som mäns våld mot kvinnor, pedofili, mobbning, seriemord och fascism döljer sig en gemensam faktor – sadism.”

”Fromm ansåg att motivationen till sadism och till sadistiska beteenden låg i att sadisten led av ‘hjärtats impotens’ (läs t.ex. hans bok ‘Den destruktiva människan’). När man inte kan beröra någon med kärlek kan man i alla fall framkalla en reaktion genom att skada och plåga. Sadisten utmärker sig genom att angripa de svaga, medan han respekterar de starka.”

”Själv har jag byggt vidare på Fromm i min nyutkomna bok (‘Våld och hot i vård, omsorg och socialtjänst’, Gothia förlag 2007). Istället för att bara se ‘hjärtats impotens’ bakom sadismen, ser jag upplevelsen av vanmakt.”

”Logiken bakom vanmaktsteorin är ganska enkel: När man upplever stor vanmakt kan man frigöra sig från känslan genom att man utövar makt mot andra människor. (Man bossar runt dem, kör med dem, misshandlar, förtrycker och plågar dem). Den som utövar makt är ju inte vanmäktig”

”På så vis kan man flytta känslan av vanmakt från sig själv till andra. På så vis kan man med Nietzsches ord säga att sadistens botemedel mot vanmaktskänslorna är ‘der wille zur macht’, maktlystnad.”

”Sadismen visar sig i många fenomen som t.ex. i skolmobbning, där man väljer ut de svaga, de som är annorlunda, för att bli mottagare för mobbarnas vanmaktskänslor. Hustrumisshandlaren driver sin kvinna till vanmakt genom våld och hot. Pedofilen överför sin vanmakt till de små barn som han våldför sig på. Och seriemördaren skapar en stor och generaliserad vanmakt i en hel bygd.”

”Våldtäkter, barnmisshandel, sextrakasserier – listan kan göras lång. När man skärskådar förövarna till sådant våld finner man just sådana svåra trauman från uppväxtåren. Ofta är det offren som sedan blir förövarna – ett skäl att ändå känna empati med dem.

Fromm visar att även en kultur kan vara sadistisk. Detta är ju självklart när man betraktar nazi-Tyskland och Italien under Mussolini. Svagheten sågs som en varböld som skulle skäras bort, genom att de ‘mindervärdiga’ helt enkelt likviderades. I en organisation kan det råda en sadistisk kultur som visar sig i strukturfascism och hackordning. Mottot är: Slicka uppåt och sparka neråt.

När man möter sadister på det individuella planet måste man gaska upp sig. Att visa svaghet innebär att man inte respekteras. Man blir föraktad. Därför måste man visa styrka och vara tydlig med sina gränser. På sikt behöver sadisten bearbeta de traumatiska händelserna som ligger bakom tillståndet för att friskna till. En sadistisk kultur/ideologi motverkas av demokrati, pluralism och öppenhet.”

Vi har därför stor anledning att prata om vad den svenska papparättsrörelsen håller på att införa i svensk lagstiftning. Gardners ”teori” om PAS diskuteras just nu i USA, och man redovisar där öppet vad den har lett till, efter att ha tillåtits vara styrande för domstolsbeslut och vårdnadsutredningar.

Det har nämligen fått katastrofala resultat. Sju barn har på kort tid mördats av fäder, som fått vårdnad och rätt till obevakat umgänge, trots mammans och barnens anmälningar, många gånger har det även skett trots domar om våld och övergrepp, för att pappan hyrt in ‘expertvittnen’ med Gardners ”teori” om PAS som specialitet, som i rätten intygat att mamman utsätter barnen för PAS – Parental Alienation Syndrome, ofta utan att ens ha träffat barnet.

Den artikel jag hänvisar till är inte någon lättvindig hatartikel mot fäder, utan en noggrann genomgång av rättsfall och faktiska följder av PAS som bedömningsgrund. Särskilt belyses ett aktuellt fall, Katie Tagle, vars son mördades av pappan för att domstolen inte lyssnat till henne, när hon berättade att pappan hade hotat döda deras gemensamma barn och till slut verkställde hotet:  SF Weekly, ”Illegal Guardians – California Family Courts Helping Pedophiles, Batterers Get Child Custody” [2011-03-02].

Gardners ”teori” om PAS, och dess rättskränkande och pseudovetenskapliga kriterier för när PAS skall anses föreligga, är orsaken. Det visade också Dr Phil i en genomgång av sju fall, där barn mördats av samma anledning; att rättsväsendet inte lyssnat på mamman, med hänvisning till PAS.

När en kvinna eller ett barn i samband med en vårdnadstvist berättar att de blivit utsatta för våld, så viftas det helt sonika bara bort, utan att påståendena kontrolleras. Det leder då till domstolsbeslut, som innebär grava kränkningar av både mammans och barnens grundläggande rättigheter.

Ofta visar det sig i efterhand, när tragedin redan är ett faktum, att mamman och barnen försökt påtala mannens våld i familjen under lång tid. Utan att någon lyssnat, på grund av att man blint anammat Gardners vansinniga idéer om PAS, Parental Alienation Syndrom (går även under namnet Parental Alienation, Parental Alienation Disorder).

Psykolog Stefan Sandström: ”Därför blir man sadist” Svenska Dagbladet Fotbollen ratar bögar och kärringar, TV4 Passar inte bögar in i fotbollens machokultur TV4 Kvinnors njutning är tabu SVT Debatt Polisen kom inte när Carla dödades av sin exman SVT Debatt Se programmet Hur länge ska samhället acceptera att 17 kvinnor varje år mördas av sina män?

Lite mer citat från Richard Gardner

In Barn, Fathers' Rights Movement, papparättsrörelsen, PAS, PAS/PAD, Richard Gardner, Vårdnadstvister on mars 4, 2011 at 6:30 e m

Det finns människor som hävdar att Richard Gardner, skaparen av ”teorin” om ”Parental Alienation” (som den svenska papparättsrörelsen vill införa som barnpsykiatrisk diagnos och bedömningsunderlag i vårdnadsutredningar och vårdnadstvister), inte alls försvarade pedofili och incest.

Mer citat från Richard Gardner behövs tydligen för att belägga vad Peter Jamison skriver om vad användningen av ”teorin” om Parental Alienation som beslutsunderlag i vårdnadstvister lett till, i SF Weekly, ”Illegal Guardians – California Family Courts Helping Pedophiles, Batterers Get Child Custody” [2011-03-02].

Därför publiceras här ett antal citat från Richard Gardners skrifter:

Pedophilia ”is a widespread and accepted practice among literally billions of people.”

Gardner, R.A. (1986). Child Custody Litigation: A Guide for Parents and Mental Health Professionals . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics, (p. 93)

”Pedophilia has been considered the norm by the vast majority of individuals in the history of the world.”

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 592-3)

”It is because our society overreacts to it [pedophilia] that children suffer.”

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (pp. 594-5)

Children are naturally sexual and may initiate sexual encounters by ”seducing” the adult .

Gardner, R.A. (1986). Child Custody Litigation: A Guide for Parents and Mental Health Professionals. Cresskill, NJ: Creative Therapeutics (p. 93)

If the sexual relationship is discovered, ” the child is likely to fabricate so that the adult will be blamed for the initiation .”

Gardner, R.A. (1986). Child Custody Litigation: A Guide for Parents and Mental Health Professionals. Cresskill, NJ: Creative Therapeutics (p. 93).

Sex abuse is not necessarily traumatic; the determinant as to whether sexual molestation will be traumatic to the child, is the social attitude toward these encounters.

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (pp. 670-71)

Gardner om terapi med barn som utsätts för sexuella övergrepp av sin far:

In such discussions the child has to be helped to appreciate that we have in our society an exaggeratedly punitive and moralistic attitude about adult-child sexual encounters”

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics.(p. 572).

[Översättning till svenska: "I sådana samtal måste barnet få hjälp att förstå, att vi i vårt samhälle har en överdrivet fördömande och moraliserande attityd beträffande sexuella möten mellan vuxna och barn"]

The child should be told that there is no such thing as a perfect parent. ”The sexual exploitation has to be put on the negative list, but positives as well must be appreciated”

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics.(p. 572)

Gardner om mödrar som upptäcker att fadern begått sexuella övergrepp på deras gemensamma barn:

”Perhaps she can be helped to appreciate that in the history of the world his behavior has probably been more common than the restrained behavior of those who do not sexually abuse their children.”

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (pp. 585)

”Her increased sexuality may lessen the need for her husband to return to their daughter for sexual gratification.”

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse. Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 585)

Gardner fråntar med andra ord förövaren ansvaret för de sexuella övergreppen och skyller på modern och barnet.

Gardner om terapi med förövaren:

Therapy with the father should not be spent focusing on the primary problem (I.e., sexual molestation). Instead, therapy should be spent ”talking about other things” as the goal of therapy is ”to help people forget about their problems”

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (pp. 585-592)

He has to be helped to appreciate that, even today, it [pedophilia] is a widespread and accepted practice among literally billions of people. He has to appreciate that in our Western society especially, we take a very punitive and moralistic attitude toward such inclinations. He has had a certain amount of back (sic) luck with regard to the place and time he was born with regard to social attitudes toward pedophilia.

Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 593)

He has had bad luck with regard to the place and time he was born with regard to social attitudes toward pedophilia. However, these are not reasons to condemn himself.

Gardner, R.A. (1991). Sex Abuse Hysteria: Salem Witch Trials Revisited . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 119)

Åtgärder som Gardner föreslår för att komma till rätta med ‘problemet':

  • Abolish mandated reporting of child sexual abuse.
  • Do away with immunity for reporters of child abuse.
  • Create federally-funded programs to assist those claiming to have been falsely accused of child sexual abuse.

[Översättning till svenska:

  • Avskaffa anmälningsplikt när det gäller sexuella övergrepp mot barn
  • Avskaffa anonymitet för anmälare av barnmisshandel
  • Skapa statligt finansierade program som hjälper de som hävdar att de blivit falskt anklagade för sexuella övergrepp mot barn]

Gardner, R.A. (1995). Written testimony on HR3588 – Proposed revision of the child abuse prevention and treatment act (CAPTA) (Public Law 93-247).

Enligt Gardner så är ju alla som anklagas för sexuella övergrepp mot barn ”falskt anklagade” eftersom pedofili och incest enligt hans synsätt inte är något ”övergrepp” utan endast ett naturligt beteende som inte ska straffas.

PAS som diagnos i DSM-V skulle innebära patologisering och kriminalisering av brottsoffer

In "Otillbörlig påverkan", Barn, Fathers' Rights Movement, Föräldraalienation, papparättsrörelsen, PAS, PAS/PAD, Richard Gardner, Uncategorized, Vårdnadstvister on mars 3, 2011 at 2:27 f m

Varför är Richard Gardners ”teori” om Parental Alienation Syndrom/Parental Alienation  pseudovetenskap? (Gardners ”teori” går även under namnet Parental Alienation Disorder, Parental Alienation eller på svenska under förkortningen PAS, ”föräldraalienation” eller ”otillbörlig påverkan”.)

1. Richard Gardner som utarbetade ”teorin” gjorde det i ett kommersiellt syfte, utan hänsyn till vilka följder det fick för barn och mödrar, i vårdnadstvister där våld, dominans och sexuella övergrepp från mannens sida var anledningen till att kvinnan valt att separera från mannen.

Gardner försörjde sig som ”expertvittne” på förövarens sida i domstolarna. För att möjliggöra vårdnad och umgänge för våldsutövande och våldsdömda fäder utarbetade han ”teorin” om PAS. Hans ”expertvittnesmål” med ”teorin” om PAS som grund ledde följaktligen till att våld, hot och sexuella övergrepp mot barnet och mamman kunde fortsätta, och i många fall även förvärras.

Att detta blivit den direkta följden av användningen av PAS eller ”Parental Alienation” som ”diagnos” och bedömningsgrund i vårdnadstvister är lätt att belägga. Senast igår publicerades en amerikansk artikel av Peter Jamison i SF Weekly, ”Illegal Guardians – California Family Courts Helping Pedophiles, Batterers Get Child Custody”, där det också tydliggjordes:

”Attempts to curb the system’s capacity for enabling abusive parents have thus been perceived in the past as antimale activism. When state Assemblyman Jim Beall, a San Jose Democrat and chair of the Assembly’s Human Services Committee, introduced legislation in 2009 that would have banned the use of Parental Alienation Syndrome in California family courts, strong opposition from fathers’ rights groups helped doom the bill.”

I ett av de fall, som artikeln tar upp hade faderns hot om att döda barnet varit känt av domstolen genom att modern ansökt om besöksförbud och lämnat in bevis i form av skriftliga meddelanden i vilka mannen hotat döda barnet under umgänget om inte kvinnan gick tillbaka till honom.

Men dessa bevis hade bryskt nonchalerats av domstolen som lögner och försök från mammans sida att alienera barnet från kontakt med fadern med hänvisning till Richard Gardners ”teori” om PAS. Därför fick mannen fortsätta träffa barnet obevakat och det fick någon tid senare till följd att han verkställde sitt hot och dödade barnet.

Till och med Dr Phil har som sagt redovisat hur ”teorin” om PAS missbrukats i amerikanska domstolar och lett till att sju barn dödats av sina fäder när domstolen nonchalerat mammans larm om våldet som försök att ”alienera” fadern från barnen.

Situationen i Sverige har länge varit likadan, men här har införandet av PAS/PAD/PA (”föräldraalienation”) som bedömningsgrund i domstol osynliggjorts och papparättsrörelsens framgångsrika lobbyarbete har mörkats.

Barn har inget rättsskydd, det görs inga riskbedömningar, trots vad lagen säger, för påståenden om våld, eller till och med konstaterat våld, tolkas ändå som försök från moderns sida att utmanövrera fadern från vårdnad och umgänge. När barnen ropar på hjälp av samhället på grund av faderns våld och övergrepp, så är tolkningen att mamman utsatt barnen för PAS.

Det har lett till ett synsätt som legaliserar brott och illegaliserar brottsoffers mänskliga rättigheter, och till att det inte finns några omständigheter som kan förläna våldsutsatta barn och mödrar skydd från kontakt med gärningsmannen. Och det i sin tur innebär att våldsutsatta barn och mödrar inte har några mänskliga rättigheter. De får inte skydda sig från våld och övergrepp utan är utelämnade till kontakt med gärningsmannen, och därmed tvingade att leva under hot, under hela barnets uppväxt.

Mödrar och barn som utsätts för hot och våld tvingas till gemensam vårdnad och barnen till obevakat umgänge. Barn som lider av skador från våldet som pappan utsatt familjen för nekas hjälp. Många mödrar har dödats på grund av den kontakt som gemensam vårdnad och umgänge medfört.

När Aftonbladet redovisar hur många, är kritiken rasande från ivrarna för den destruktiva fadersmaktens återinförande. Detta är en attack för att demonisera män påstås det. Att dessa kvinnors liv spillts och att deras barn gjorts moderlösa är likgiltigt, istället uttrycks en fanatisk ilska över att deras död och hur den gick till påtalas. Papparättsrörelsen vill att morden förbigås med tystnad.

2. Ett annat exempel på att PAS/PAD/PA är pseudovetenskap kan man enkelt hitta genom att gå in och läsa på en hemsida som kallar sig för ”Familjerättssocionomernas riksförening”; en ”ideell förening” som nu lobbar ivrigt för att dels framstå som neutral och myndighetsliknande, dels framställa pseudovetenskapens PAS/PAD/PA/”föräldraalienation/ som redan allmänt vedertaget av svenskt rättsväsende och akademin , samtidigt som man i sammanhanget hänvisar till ”expertvittnet” och vittnespsykologen Lena Hellblom-Sjögren, som är allt annat än okontroversiell, vilket exempelvis framgår av Anders Brynges (Överläkare/Specialist i Barn- och Ungdomspsykiatri/Psykoterapeut/Fil kand i psykolog) kraftiga tillbakavisande av hennes artikel om PAS i Psykologtidningen ”Läs artikeln om PAS som en saga” (s 22) – citat:

”Eftersom begreppet saknar empirisk förankring är det oanvändbart juridiskt”.

På denna ”Familjerättssocionomernas Riksförenings” hemsida, som dessutom försåtligt försöker ge intryck av att organisera alla socialsekreterare anställda vid Sveriges familjerätter, trots att det är en ren PAS-propagandasammanslutning, skrivs trots det istället så här om Parental Alienation:

”Alienation är identifierat och studerat i 30 länder. Det finns 600 vetenskapliga referenser i ämnet. Det har beskrivits av ett stort antal oberoende forskare. . . Alienation är universellt accepterat bland socialarbetare, psykologer och familjerådgivare som arbetar med högkonfliktfamiljer. I ungefär 20-25% av högkonfliktfamiljerna förekommer alienation.”

Om ”Parental alienation” vore ”universellt accepterat bland socialarbetare, psykologer och familjerådgivare”, hur kommer det sig då, att Anders Brynge, överläkare i psykiatri, psykoterapeut med fil.kand. i psykologi och många andra med honom tillbakavisar det helt och hållet?

Och vad är det för försåtlig begreppsförvirring, att prata växelvis om ”parental alienation” och ”alienation”. Alienation är ett ord i svenska språket som i psykologisk och psykiatrisk litteratur används för att beteckna något som inte alls har med ”parental alienation”, ”föräldraalienation”, ”parental alienation syndrome” eller ”parental alienation disorder” med ursprung hos Richard Gardner, att göra överhuvudtaget.

Den ”revision” man påstått sig göra patologiserar likafullt primär anknytning och leder till ännu värre begreppsförvirring, otrygghet, rättsosäkerhet och misstänkliggörande av våldsutsatta mödrar och barn. Dess ”diagnoskriterier” är vidare direkt undermåliga.

Därefter kommer således rent löjeväckande redovisning av själva ”diagnoskriterierna” för hur ”parental alienation” yttrar sig, enligt William Bernets/Johnstons et al ”reviderade” version av Gardners ”teorier” om PAS, Parental Alienation (det är fortfarande samma kvackademiska smörja):

Vanliga kännetecken hos barnet:

• hittar på ursäkter för att hindra/minska kontakt

• barnet själv önskar restriktioner av umgänget; vill uttrycka sina synpunkter direkt till domstolen

• Anklagelser om våld, missbruk eller sexuella övergrepp. Många av dessa anklagelser är reella. Alla är det inte. Om anklagelserna inte är sanna, kan fallet många gånger vara svårare än om de är det.

Vanliga kännetecken hos den förälder som alienerar:

• Försvårar umgänge och saboterar den andre förälderns tid med barnet. Påtalar exvis: barnet måste göra läxor, känner sig inte frisk denna dag, har planer med sina vänner, har planerat att sova över hos en kamrat. Ofta säger föräldern att den inte tänker tvinga barnet, det kan ju inte dra in barnet i bilen?

• Uppmuntrar när barnet avvisar den andre föräldern.

• Taktiskt spel för att störa barnets relation med den andre föräldern: lägger sig i telefonsamtal, diskuterar rättsprocess med barnet.

Vanliga kännetecken hos den avvisade föräldern:

• Återkommande stämningsprocesser. Kan både vara befogade och ej befogade.

• Kan påtvinga sig kontakt med barnet: via telefon, via mail eller genom att följa barnet.

• Kan vara oförmögen att kontrollera ilska.

• Kan ha brister i föräldraförmågan eller kapacitet till empati.

• Kan vara en ytterst lämplig förälder.”

Om barnet berättat att ”våld, missbruk eller sexuella övergrepp” förekommer och ”[m]ånga av dessa anklagelser är reella” så är det ju verkligen inte konstigt om barnet ”hittar på ursäkter för att hindra/minska kontakt” eller för den delen ”vill uttrycka sina synpunkter direkt till domstolen”. Vad skulle dessa ”familjerättssocionomer” själva  göra under sådana omständigheter? Och vilket beteende ser ”Familjerättssocionomernas Riksförening” istället som önskvärt? Att barnet snällt följer med och utstår mer ”våld, missbruk eller sexuella övergrepp”? Tydligen.

Resonemanget strider också klart och tydligt mot lagen, som grundmurat och otvetydigt stadgar att barnet har rätt att komma till tals i vårdnadstvister, och lika otvetydigt rätt att göra sin röst hörd där. Den domstol som inte efterföljer detta följer således inte heller lagen, varken intentionerna i dess förarbeten eller dess uttryckliga text.

Beskrivningen av den ”avvisade föräldern” är inte mindre skrattretande:

”Kan vara oförmögen att kontrollera ilska.” ”Kan ha brister i föräldraförmågan eller kapacitet till empati.” ”Kan vara en ytterst lämplig förälder.” ”Återkommande stämningsprocesser. Kan både vara befogade och ej befogade.”

Är man ”oförmögen att kontrollera ilska” så är man knappast en ”ytterst lämplig förälder”. Inte heller om man har ”brister i föräldraförmågan eller kapacitet till empati” [här blir det dessutom oklart menar de brister i föräldraförmågan OCH kapacitet till empati, eller menar de "brister i föräldraförmågan och kapaciteten till empati"]

Man skiljer här inte heller på befogade och ej befogade stämningsprocesser, följaktligen inte heller hur de åtskilts, utan de framställs som likvärdiga ur kriteriesynpunkt. Oerhört märkligt resonemang som abslut inte kan ligga till grund för en medicinsk diagnos som skall inkluderas i DSM-V. Punktlist-formen i sig utgör ingen garant för vetenskaplighet.

De svepande och obegripliga ”kriterierna” gör dem högst ovetenskapliga som ”kriterier”. Olagligheten att patologisera ett barn som utsatts för ”reella” situationer med ”våld, missbruk eller sexuella övergrepp” och ropar på hjälp för det framstår även det helt oförenlig med Svea Rikes Lag samt internationella konventioner. Vad är det här för slags ”familjerättssocionomer”?

En sådan ”teori” vill nu den högerkonservativa och militanta papparättsrörelsen (Fathers Rights’ Movement) upphöja till erkänd medicinsk ”diagnos”.

Vad de i själva verket vill uppnå med detta, är en återgång till en diktatorisk fadersordning, nämligen den machoistiska fadersordning som man nu också upphöjer till norm i exempelvis Brasilien (och Spanien) där det inte längre är tillåtet att uttrycka kritik mot fadern i familjen. Gör en mamma det, så gör hon sig skyldig till ”PAS”. Vad det handlar om är kraftiga inskränkningar av kvinnans rättigheter.

Latinamerika är machoismens hemland, påven är där också den andliga fadern. En påve vars präster i skandal efter skandal visat sig utnyttja barn sexuellt, en påve som förbjuder preventivmedel trots att det leder till att HIV ökar, en påve som också förbjuder kvinnan att avbryta oönskad graviditet, även om graviditeten är en frukt av våldtäkt, mot barn, en påve som sist men inte minst förbjuder skilsmässa.

3. De reaktionära PAS-ivrarna över världen påstår nu också, att APA – American Psychiatric Association – mer eller mindre redan godkänt ”Parental Alienation” som vedertagen psykiatrisk diagnos i DSM-V, deras diagnosmanual som används av medicinsk personal över hela världen och vars nästa reviderade upplaga beräknas vara färdig 2013.

Men när man skriver in Parental Alienation, Parental Alienation Syndrome, Parental Alienation Disorder i sökfältet på deras hemsida får man fortfarande inte upp en enda träff. [2011-03-02]

Det enda som går att hitta är Parental Alienation som ett ”förslag” (proposal) från externa källor (outside sources). Dessa källor är den militanta papparättsrörelsen med konservativa förtecken som i åratal ägnat sig åt intensiv lobbyism för att få den här ”diagnosen” införd i DSM-V. De vill patologisera och kriminalisera brottsoffren och legalisera förövarna och brotten, med andra ord vända svart till vitt, och tvärtom. Det handlar också om ekonomiskt starka krafter, som är angelägna om att denna grovt cyniska marknad för ”expertvittnen” om PAS/PAD/PA nu ska öppna sig som en allt mer stabiliserad lukrativ födkrok.

Lika lite som i Sverige är nämligen de juridiska ombuden och dess ”expertvittnen” satta under lagens tillsyn. I USA krävs tillstånd för att få uppträda som juridiskt ombud, men dessa är uppenbarligen ganska lätta att få, och i fall om vårdnad och umgänge som räknas som det absolut minst attraktiva för lagvrängarna att befatta sig med, så utfärdas ofta tillfälliga sådana, innan personen går vidare i sin karriär.

I Sverige är det dock ännu värre. Vem som helst får uppträda som juridiskt ombud i svenska rättssalar. Advokatsamfundet har ingen tillsyn och personen behöver inte ens vara juridiskt utbildad.

Dessutom har regeringen ändrat reglerna om rättsskydd till brottsoffers nackdel. I civilrättsliga tvister, som vårdnadstvister är, finns inte någon rätt till rättshjälp, då rättsskyddet är borttaget. Man hänvisar till hemförsäkringen, som alla är skyldiga att ha. Samtliga försäkringsbolag har dock ett tak, som gör att en privatperson aldrig kan göra sin röst hörd mot ett företag, eller en arbetsgivare till exempel, utan måste då lägga sig direkt.

Det betyder också, med tanke på vad ”Familjerättssocionomernas riksförening” skriver om ”återkommande rättsprocesser” att barn kan likställas med en vara som kan köpas för pengar. Den som inga har förlorar tvisten eller får föra sin egen talan, och det i sin tur innebär att barnet inte garanteras någon rättssäkerhet alls, inte heller deras mödrar, ifall de inte är kapitalstarka, vilket de sällan är. Det reser allvarliga frågor om rättssäkerhet överhuvudtaget alls kan sägas existera för brottsoffer. I Sverige. 2011.

Källor: SF Weekly – Peter Jamison: ”Illegal Guardians – California Family Courts Helping Pedophiles, Batterers Get Child Custody, The American Society for Adolescent Psychiatry – Joe Kenan: ”About Parental Alienation and DSM-V”, Center for Judicial ExcellenceLos Angeles Times: ”Child custody expert linked to llewd Web photos”, DN – Katolska kyrkans sexskandal växer, UNT – Barnen i kläm i vårdnadstvister, Barns fordringar, SR Verkligheten – Nämndemannen fortsätter sovaFamiljerättssocionomernas riksförening inbjuder till Familjerättsdagar i Malmö 17 mars 2011 /För de som har möjlighet skulle jag råda till att närvara och ifrågasätta spridningen av Gardners idéer inom Socialtjänsten, då de strider emot vad lagen kräver när det gäller riskbedömning, se Socialstyrelsen Riskbedömningar i samband med utredningar om vårdnad, boende och umgänge (2007)

Läsning: Oxford University Press USA – Evan Stark: ”Coercive Control – How Men Entrap Women in Personal Life” (2009)

Länkar: Brottsförebyggande rådet, Regeringskansliet – Mot våld och förtryck, Göteborgs universitet, Regeringskansliet Debattartikel Birgitta Olsson: Italien har antik syn på jämställdhet, Regeringskansliet Debattartikel Erik Ullenhag: Hjälp oss respektera mänskliga rättigheter, Regeringskansliet Pressmeddelande: Mänskliga rättigheter i Sverige kartläggs, Regeringskansliet – Mänskliga rättigheter i fokus under en månad, UN Human Rights Council, Margot Wallström – ”Sexuellt våld mot kvinnor – historiens största tystnad

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.